Aftonbladet – 4 februari 1870, sida 3

isteren för representantgammaären. Ral-jm naren har antagit rekryteriogslagen förle: r 1870, fö.eskrifterna rörande stats-4 kuldskonverteringeng verkställande samt, agen om prägling af nya myntsorter. f Washington den 3 Febr. Senaten harr ntagit en bill, som bemyndigar regerin-la sen att föröka emissionen at påppersmynt lr ned 45,000,000 dollars. ESSER by i -js BLANDADE AMNEN. hb Jernviägspoesi. Ur följande af en i Grane rärde boende sadelmakare C. A.Jägerström åstade comna försök att i bihden form gifva ett uttryck k t de glada förhoppningar, hvarmed Dalallmogen ? notser byggandet af den föreslagna Frövibanan, . meddelar P. T. nedanstående verser: I Hur man tiu bar motionerat, T mätit, ritat, stakat ut och på möten diskuterat, frågan dock blef löst till slut. Fram ihed yxor, spadar, hackor, Dalagossar! mod och lust — I han aldrig varit br ckor, uti armen han I must. Wenjansgiubbar! ni kan sända edra såar, byttor, kar 5 F — om ni vill — till verldens ända, Jassa på allt hvad ni har, och er sjelfva till på köpet, skall ni se det rullar af, hästen stannar ej i stöpet, nej, det går i fullan traf. Och I Mora-flickor raska med ert årharbet så grannt, nu I slippen mer att traska, I fån åka helt galant, gossen ock med sina klockor, skedar, tvinnoch spolmaskin, Rättviks-karln med istaro, dockor, skänkar, kistor, skåp och skrin. Och du Orsa-karl, som knogat med ditt slipstens-lass så tungt, genom drifvorna dig plogat, Jassa du nu på helt lugnt! Ditt som andras lass det följer som en spån på vattnet lätt; din förvåning du ej döljer öfver färd på sådant sätt. Alltså, Dala-gubbe, knoga, Svarfva, hyfla, hugg och tälj, allt hvad du kan sammanfoga far sen verlden kring och sälj! — Nu bli tider till att lefva uti Dala gamla bygd; du är känd att kunna sträfva så med flit som ock med dygd. Svenskar i Nordamerika. Göteborgs-Posten innehåller en längre korrespondens från Amerika af sign. Isidor K., hvaruti meddelas åtskilliga upp: gifter om svenskar, hvilka för närvarande vistas i Chicago. Då några bland dem äro kända jemväl här i Stockholm, göra Vi tur kotrespondensartikeln följande utdrag: . än af de första svenskar, med hvilka korrespöfiI denteh gathtnanträffade, var föreståndaren för ett svenskt boarding-house Å. Eriksson, i hvilken korrespondenten ,igenkände den bekatilö Kastenhofskällarmästaren Knut Enbom. Han har — Säger korrespondenten — fått gå igenom en ganska hård skola, och såväl han som hans hustru måste ännu för sitt dagliga uppehälle känbas vid uppoffringar och ansträngningar af många slag. Sedan korrespondenten derefter redogjort bland. annat för förhållandena inom den svenska journalistiken i Chicago samt omnämnt att svenska författarinhån Gölha vistas derstädes och utgifver en tid ning, kallad Svea, lempår han följande upplysvingar om nedannämnda svenskar. Kapten Lange, som för 42 år sedan flyttade från Bverigt, i hvilket land ban dock sedan gjort ofta upprepade besök. Ehuri gift med ett amerikanskt fruntimmer och egande flera barn, sött icke kanna tala ett svenskt ord, hänger den gamle hedetsmannen så fast vid sitt kära Sverige, att han för hvar och en förklarar det vara det bästa land på jorden. Hos hohom tillbrin ade jag, i sällskap med några knärä svenskar och ett halft tjög amerikanare, en angenäm afton, änder hvärs lopp jag fick bekräftelse på hvad jag alltid abät, att Piper landskärleken är en känsla, så stark och helig, att hon, om än uttalad i en krets af främlingar, hänrycker och förtjusar alla. Denstolte yankeen glömde säkerligen, i det ögonblick gubben Lange ad Gud välsigna Sverige, allt sitt eget, encast för att instämma i den bönen. Hos kapten L. gjorde jag samma tninhesvärda afton bekantskap med en svensk sångare vid namn Nordbloin, en soh till deh berömde kompositören. Denne unge man har under dö tre sistförflutna åren varit den här i landet så bögt uppburia såfigerskan Parepa-Rosa följaktig på hennes könstnärsresor i Amerika och öfverallt blifvit lofordad för sin omfångsrika, vackra stämma. Hr Almini är en svensk målaregesäll, som för 18 år sedun begaf sig hit efter att en längre tid hafva arbetat hos målaremästaren Hedblom i Stockholm. Han är nu en af Chicagos mest anlitade mästare i det yrket. Hans verkstäder taga utrymmet i ett stort hus vid en af de förnämsta gar torna helt och hållet i anspråk; och hans arbeten, hvilka omfatta allt —t. o. m. teateroch kyrk-målning — blifva tidt och ofta med vackra loford: omtalade i de amerikanska tidningarna. Äfven han är gift med en amerikanska, ett vackert och älskvärdt fruntimmer, som sjunger Gubben Noach och Wermeland, du sköna, etc. vid pianot samt tyckes för öfrigt mycket intressera sig för alit svenskt. Hr Nelson är mest märkvärdig derför, att han hörer till de få svenskar, som erhållit någon embetsbefattning i statens tjenst. Han bar nemligen i Chicago under ett per år (man ihågkomme att embetsmän här i Amerika väljas och tillsättas för blott ett visst antal år) innehaft sheriffs-embetet, som närmast motsvarar stadsfiskals-befattningen hemma. Carl Eklund är en ovanligt intelligent arbetare (cigarrmakare), som, strängt nitälskande för sanning och rätt, alltid ställer sig på de betrycktas och svagares sida, och som derför förskaffat sig många fiender. Hans skarpa blick och goda hufvud göra det möjligt för honom att upptäcka och med iramgång beifra en mängd af dessa större och mindre knep, dem de, hvilka hafva massans angelägenheter om händer, så gerna tillåta sig. F. a. konsul C. J. Sundell, nu tjenstgörande på Winslows skandinaviska bank, lärer vara väl bevandrad i härvarande ställningar och förhållanden. Han har egnoat mycket af tid och omsorg åt sällskapet Svea, men synes nu förlorat största delen af sin popularitet, efter att af tidningen Sven-ka Amerikanaren hafva blifvit angifven för delaktighet i en mindre hederlig affär, hvarigenom ett i Chicago bildadt bolag (Missouri Landkompani) under klingande löften frånnarrat en mängd fattiga svenskar icke så litet penningar. Förhål landet är ännu icke till fullo utredt, men bör blifva det då kompaniets böcker undergått revisorernas granskning. Allmänna meningen är emellertid den. att hr Sundell begått ett fel, men ej öfverlagd och elakt. . Eftersom jag en gång kommit in på personlig. heternas område, kan jag ej neka mig nöjet at låta till hrr artisters vetskap komma, det jag Chicago råkade en viss hr Fahlbeck, f. d. eler och aktör vid kongl. teatern i Stockholm. Har har med benäget bistånd af amatörer och ama triser, bildat ett svenskt dramatiekt teatersäll skap, hvilket allt som oftast inbjuder svenskarnt i Chicago till ganska lyckade föreställningar. Mer nn OM Kn farmer