Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 3

TEBCELNN08 Som Daudlatl UlKlaätoriskt och at er iordrar förändringen af sina egna beslut. Det är I sjelfva som skolen besluta, nu som hädanefter. Sambällsfördraget är således respekteradt. Vigöra ännu mera: vi verkställa det, då vi öfverlemna åt lagstiftande kåren att afgöra frågan. Sådan är den enkla hållning regeringen, ej mindre af ekomomiska än politiska skäl, och utan att I något intrång göres i samhäöllsfördraget, ämnar inI taga, och bon är öfvertygad att dylika ord skola I i industriens hufvudorter tolkas som bevis på ärI lighet, god vilja och önskan att skipa rättvisa åt dem, hvilka, som hr Brame sagt, äro barn af ett och samma fädernesland. (Lifliga bifallsyttringar.) I Vi tro att denna rättvisa, som man ilandet skall skänka oss, skall i första rummet skänkas oss af I denna majoritet, hvilken vi anse som det verkliga I uttrycket af majoriteten i landet. (Lifligt bifall.) Det är af vigt att intet tvifvel råder om betydelsen af detta ord majoritet. Det betecknar ej i regeringens ögon en gammal grupp med hvilken kabinettets medlemmar kunnat ha nu glömda meningstvister. Majoriteten, det är denna del af kammaren, som antagit och som understödjer vår politik. (Mycket riktigt.) I denna mening har regeringen rätt att säga, att aldrig någon majoritet gifvit ett mera stolt, mera värdigt, mera lojalt understöd, ty hon har ej endast bistått oss sedan vi kommit till makten, utan hon bar äfven fört oss dit (Mycket bra! mycket bra!), sedan hon på förrå jet oss vilkoren för sitt understöd. (Nytt ifall. Hennes bifall bar ej medgörligt helsat ett fullbordadt faktum; det har gått det iförväg. Också äro vi fast beslutna att bibehålla och öka enigheten mellan dem som utgöra denna majoritet, och för detta ändamål vilja vi gå framåt på försoningens väg och ej låta beherrska oss af någon ensidig partianda. För att i korta och bestämda ord angifva vår ställning till alla i denna församling — jag säger det utan skryt, blygsamt, men värdigt: Vibegära och mottaga allas medverkan, men vi begära och mottaga ingens beskydd ((Bravo! bravol Lifliga, flera gånger upprepade bifallsrop.) Kejsaren har i dessa dagar mottagit en deputation af engelsmän, som för honom framlagt en plan att till hälften förminska den tid som åtgår för farten öfver Kanalen. De vilja anlägga en ny hamn vid Cap Grisnez, i närheten af Boulogne, och med fartyg af kolossal storlek besörja trafiken mellan de båda kusterna, ja, derpå till och med öfverföra hela bantåg, således med ett slags jättestora ångfärjor sätta de båda länderna i förbindelse med hvarandra. Då kejsaren för några dagar sedan gjorde en promenad i Tuileriesträdgården, blef ban af en p kajen utanför stående arbetare skymfad. Denna knöt nemligen handen emot honom och ropade: Mördare! Bödel! Den hemliga polisen följde honom i spåren och arresterade honom i hans hem. Oppositionen i engelska öfverhuset har, såsom bekant är, alltsedan lord Derbys död saknat en chef. Det berättas nu, att lord Gals kommer att öfvertaga detta chefskap. I lägret vid Aldershott skall inom kort en teater inrättas för underofficerare och manskap, Lägrets grannskap lär icke utmärka sig för någon synnerlig renhet i seder, och soldaternas fristunder äro utsatta för många frestelser. Den nuvarande befälhafvaren, generallöjtnanten sir Yorke Scarleth har derföre redan i någon tid haft subskriptionslistor i omlopp för att förskaffa soldaterna en anständig förströelse genom teaterrepresentationer, och inom kort lär planen kunna sättas i verket. Erkebiskopen i Paris Dårboy och biskopen af Orleans Dupanloup ha på kyrkomötet i Rom hållit tal i disciplinarfrågan. Den förre yttrade sig temligen försigtigt, den senare deremot temligen oförstäldt. Dupanloup talade bland annat om presterskapets rättigheter och pligter i allmänhet och äbördes med största uppmärksamhet, samt belönades till och med vid slutet af sitt tal af bifallsyttringar af flera bland de främmande prelaterna. Timesskorrespondent i Rom redogör i kortbet för talets innehåll. Dupanlonp talade i 1!(a timme i tonen af den mest bestämda opposition om de för kyrkomötet framlagda förslagen till dekretalier och kanoniska satser, Han behandlade frågan om kyrkodisciplinen och isynnerhet förhållandet mellan biskoparne och påfvestolen. Den romerska kurian har, sade han, tillskansat sig biskoparnes rättigheter och såsom ynnestbevis förlänat företrädesrättigheter åt prester, utan att ens rådföra sig med -biskoparne. — Det är snarare på tiden att återställa biskoparnes makt i dess ursprungliga grad, än att helt och hållet tillintetgöra den. Till och med under nuvarande förhållanden är det svårt för biskoparne att hålla presterskapet i tukt, men genom de föreslagna förändringarne skall det bli alldeles omöjligt att styra det. Snarare erfordras större än mindre maktfullkomlighet för biskoparne, och för detta ändamål gäller det att vinna tillbaka de af kurian på orättmätigt sätt borttagna rättigheterna. Han förklarade vidare, att apostlarnes lärosatser åsidosättas och att kyrkans styrelse icke längre ligger i händerna på ett kollegium, utan på några få personer, som ställa så till, att allt kommer att luta till sin undergång. Det tros, att de förslag, om hvilka Dupanloup så frimodigt yttrade sig, skola återförvisas till utskottet för kyrkotukten. Inom kort skall afväpvingsfrågan bringas å bane på kyrkomötet af de armeniska biskoparne. Erkebiskop Hassun och ett antal biskopar bland de unierade armenierna i Turkiet ha redan undertecknat en skrift i detta ämne, hvari det yttras: De ofantliga krigsbärarne ha gjort ställningen i verlden outhärdlig. Utgifterna för armåen nedtynga folken och underlätta de orättvisa krigen, hvilka icke äro någonting annat än ett mord i massa För att afhjelpa detta töreslås att förklara krig vara ett brott. På de arbeten, som af den italienska ministeren måste undangöras före parlamentssessionens öppnande, meddelar Opinione följande förteckning: 1) En fullständig af dokumenter beledsagad redogörelse för den fipanciella ställningen. 2) Ett tryckt sammandrag af alla räkenskaperna för 1867 ärs förvaltning. 3) Berättelse om kultusfondernas ställning. 4) Redogörelse för den nuvarande ställningen beträffande kyrkogodsen. 5) Förslag till ändringar i 1870 års budget. 6) Förslag till åtgärder för den provisoriska skatteuppbörden. 7) Budget för 1871, åtljd af samtliga reformförslagen för admiANS T IETF PP 8 anv