Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 3

2 Ib 1 KM KA 30 Innehåll: Ministörförändringen i Österrike. — I Kabinettes nya program. — Stormlöpningen mot remierministern i Baiern. — Hans försvarstal. — in märklig rättsfråga i Amerika. — OlLivier om handelsfördraget med England och regeringens ställning till majoriteten. — Bantågsförbindelse mellan England och Frankrike. — Torypartiets ledare i engelska öfverhuset. — Soldat-teater. — Kyrkomötet i Rom. — Italienska regeringens bekymmer. . Ministerkrisen i Österrike är nu lyckligt afslutad. Ett telegram underrättade oss i går, att de tre afgångna ministrarne blifvit ersatta med Stromayer som undervisningsloch kultus-, Hausbau som åkerbruksoch general Wagner som krigsminister. De öfriga ministrarne bibehålla sina portföljer, med undantag af Hasner, som blifvit ministerpresident och lemnat ifrån sig kultusportföljen åt Stromayer. Denne och den nye åkerbruksministern ha hittills ej spelat någon framstående politisk roll. Krigsministern general Wagner är bekant som ståthållare och öfverbefälhafvare i Dalmatien under första perioden af resningen i Bocche di Cattaro. Enligt underrättelser från Wien skola de fem gamla ministrarne, på samma gång de föreslogo Hasner till ministerpresident, ha för kejsaren framlagt ett bestämdt program till lösning af de konstitutionella svårigheterna, hvars detaljer ännu ej äro kända, men bland hvars hufvudpunkter skall vara det fullkomliga upphäfvandet af konkordatet. PesterLloyd, Deakpartiets organ i Ungern, lyckönskar ministrarne till detta program och visar att man, för att kunna besegra motståndet mot författningen, måste göra eftergitter åt nationaliteterna, på samma gång man på det yttersta bekämpar ultramontanismen och feodalismen. Från denna synpunkt vore äfven de tyska tyrolarnes utträde ur riksrådet ingen olycka, då derigenom blifvit klart, att författningsstriden ej afsåge de andra na. tionaliteternas undertryckande af den tyska, utan ett motstånd mot de liberala grundsatserna i författningen. Vida mera än på Wien koncentrerar sig dock det politiska intresset i Tyskland för ögonblicket på Mänchen, der de förenade patriotiska och ultramontanska partierna utföra en ordentlig stormlöpning mot ministeren Hohenlohe. I första kammaren är denna strid redan afgjord genom antagande af oppositionens adress med 32 röster mot 12. Med majoriteten röstade samtliga de kungliga prinsarne, med undantag af hertig Carl Theodor, en bror till kejsarinnan af Österrike. Utgången af adressdebatten i representanthuset är ännu ej känd, men kan ej vara tvifvelaktig. Äfven här skall säkerligen oppositionens adress bli med en bestämd majoritet antagen. Det ställe i denna adress som innehåller ett misstroendevotum mot premierministern är naturligtvis det som berör fördragen med Preussen. Det heter här: Aldrig skall en lockelse till fördragsbrott finna framgång hos vårt folk; men vi lefva i en tid som leder till afgörande kriser, och der det om ett europeiskt rättstillstånd knappast ens kan vara fråga. Fördragen med Preussen äro, som erfarenheten lärt, mäktiga af en tolkning, och dessa möjliga tolkningar sprida oro bland folket. Härutaf härleder sig denna ovilkorliga fordran på en ledare af de utrikes ärendena, som eger landets förtroende.n Redan på adressdebattens första dag, i lördags, uppträdde premierministern furst Hohenlohe för att försvara sin politik. Adressen fordrar, sade han, att 1 spetsen för de utrikes ärendena skall ställas en man, som eger landets förtroende, hvilket jag skall sakna. Om min förmåga att tolka de afslutna traktaterna, vill jag här ej tvista, jag skall blott belysa min verksamhet som minister. Min politiks uppgift består uti att uppfylla fördragen och upprätthålla Baierns sjelfständighet. Allianstraktaterna, som redan funnos då jag blef minister, voro en oundviklig följd af situationen. De bö dor, som försvarssystemet kräfver, äro nödvändiga för att Baiern ej skall bli utsatt för en försvarslös ställnings faror och för att det skall kunna uppfylla sina alliansförbindelser och sin pligt mot hela Tyskland. Jag sätter min ära uti, att tullföreningstraktaten, hvartill kamrarna gåfvo sitt bifall, blef upprätthållen. Hvad den afsky för ett traktatbrott beträffar, som uttalas i adressen, skall jag be att få anmärka, att det ges ett öppet och ett förklädt traktatbrott. Regeringen har gjort allt som. stod i hennes makt för att förekomma Tysklands splittring och för att upprätthålla landets sjelfständighet och kronans rättigheter. Framtiden skall visa, att ingen baiersk minister kan gå någon annan väg i fråga om Tysklands sammanhållande och bevarandet af dess sjelfständighet. Ett sydtyskt förbund är ett rent fantasifoster, då ingen af de sydtyska staterna skall underkasta sig inskränkningar till fördel för Baiern. Man behöfver i detta hänseende endast erinra sig de wärtembergska ministrarnes yttranden. Jag har ständigt uttalat mig emot en anslutning till det nordtyska förbundets nuvarande författning. Om misstroendet till mig härrör deraf, att jag är ur stånd att spela dubbelt spel och ändra mina vänskapliga tänkesätt mot våra förbundsbröder, är det helt visst grundadt. Stiftsprosten Döllinger har afböjt den honom af staden Mtinchen tillämnade heders