Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 2

med ett tidningsblad i händerna; hans drag voro vackra men uttrycket var missnöjdt och frånstötande. Han höll tidningen nästan i jemnhöjd med ansigtet och jag såg att hans ögon, i stället att vara riktade på papperet bevakade hvarenda rörelse af mrs Barley. Hon satt vid pianot; än gnolade hon några toner af en sång, än spelade hon några takter af ett musikstycke. Mr Heneage stod bredvid och talade med henne. Jag följdestillastolraden längs ned i rummet, tills jag kom till spiseln, der jag satte mig på en pall vid det ena hörnet. Presten såg mig och log vänligt; mr Barley, blef mig icke varse, ty han vände ryggen åt mig. Också han tycktes forskande betrakta de tvenne personerna vid pianot medan han sakta och förtroligt fortsatte sitt samtal med pastorn. Jag är af helt annan öfvertygelse än ni, Barley, yttrade mr Martin. Lita på att om han blott kom sig för att välja ett yrke, så skulle han känna sig nöjdare och vinna derpå i alla hänseenden. Huru var det? Vid påsktiden hade ban bestämt sig för juridik, som jag vill minnas? Unge män vexla håg lika lätt som vinden kastar om, synnerligen de som lyckan skuffar fram i verlden, svarade mr Barley. Philip var, som ni säger, bestämd för att bli lägkarl, men allt sedan våren synes någonting ha fört honom på andra tankar. I egenskap af förmyndare borde ni dock, tycker jag, förmå honom att åter besluta sig för denna eller för en annan väg. Ett overksamt lif är för somliga naturer ett säkert förderf och Philip King synes mig ej vara i besittning af tillräckligt egna resurser för att de skulle kunna bli.en motvigt emot lättjans dåliga verkningar. Hur stor är hans förmögenhet? tillade han efter ett ögonblick. (Forts.)