Aftonbladet – 3 februari 1870, sida 2

KYVRLES URPUMBEME a utlandet, botiser från inoch utlätdska aruoch penningmarknaden, samt slutligen spaltfyilnau ar blandädtimehåll. Anhonsladet utkommer hvarje heigfii häsdag öck irdag och kostar 4 rdr pr år. — Bergshandteringens vänner hade i ;irdags sammankomst i Örebro under presiium af direktör Grill. Om den dervid förda iskussionen meddela vi efter Ner. Alleh, fölande: I diskussionen om första frågan, rörande gruf: rytbingasättet, deltogo löjthänt Bratt och profes: or Carlberg. Er Bratt delgat ätt höd vid Dal: arlsberget gjort tillämpning af brytning mådotek toll, neddritven i gråberget vid sidan af malmyndigheten, och funnit denna metod, ehuru forrande större förlagskapital, mycket fördelaktig, åsom besparände en dyrbar timring, hvilken doc! j kunnat förekomma ras och dermed förenad pillning af menniskolif. Den fördyring i arbetscostnad, som uppkom derig-nom att brytning ef er denna metod måste ske öfver hand, och hvilcen han anslog till omkring 25 procent, ersattes ikväl fullkomligt genom den större sprängkraft: le uppåt satta skotten utvecklade. Hr Carlberg uttalade sig mot en tillämpning af denna metods lmännare tillämplighet i vårl land, der malmerna vanligtvis förekomma i kjörtlar och stockar, sällan lager och aldrig i lagergångar: I andra frågan, om vid malmbrytning använda sprängämnen, yttrade sig bergmästaren Sjögren; öjtnant Bratt samt hrr Robson, Cassel; Arpi oc Bellander. Omdömet om dynamiten utföll i allmänhet icke fördelaktigt; den ansågs af några cnappt kunsa täfla med vanligt krut. Dynamiten unsågs för öfrigt ej vara så vådlig som sprängolan, och de få olyckor, som den vållat, härrörde af vårdslöshet. Emellertid hade hr Bellander kom mit till den erfarenheten att äfven dynamiten vore antändlig genom slag och fordrade varsam behanding. Det svenska krutet, som förr varit det norska underlögset, ansåg hr Siögren numera vara dermed jemförligt i styrka. Ganskå enhällig var åsigten om sprängoljans företräden, och det för anlät ordföranden, att till sällskapet hemställa, orå det ansågs nödigt och nyttigt, att föreninger sökte verka för någon förändring i den senaste här inslående lagstiftningen, som lägger hinder i vägen för sprängoljans bruk, hvilken fråga besvarades med enhälligt bifall. I fråga om framstegen itackjernstillverkningen, hvilka ej ansågos vara betydande, gaf direktör Rinman anledning att vidröra sättet för gasuttagning till rostugnarne, dervid han framhöll nyttan af cylinder, som möjliggjorde de samtida fördelarne af större sättning samt hårdare och qvickare malm. Hr Rinman, hvilken som ett framsteg äfven anförde att man på ett ställe börjat väga kolen ett par gånger om dygnet, anförde som ännu ett tredje den metod han börjat tillämpa, att genom användning af varm och kall bläster, efter behof, söka komma derhän att kunna med säkerhet lemna jern af visst bestämdt slag, utan behof af kassation. — Femte frågan, om tackjernsfärskningens anordnande för vinnande af större smältor, inleddes af hr Rinman, som vitsordade behofvet af större smältboliar, med den uppgiften, att Krokforsjernet redan lemnat puddlade hela smältor till 6 centners vigt. Med åberopande af baron Posses (vid Degefors) auktoritet, ansåg han de större, direkt frarostälda smältstyckena ha företräde framför dem, som vunnits genom packettering. Brukspatron H. Ericson invände, beträffande valsverket vid Smedjebacken, att han hört, hurusom derstädes välförsiggått valsning af stora smältstycken, men med det resultat, att man ännu icke erhållit en enda duglig jernvägsskena; hvarpå hr Vigardt genmälte, att detta rykte vore osannfärdigt. Man hade redan valsat 3000 centnerämnen till skenor, utan attjernet braknat. Felet, hvarför man ännu ej fått några fullständiga skenor till stånd, hade legat i borrningsmaskinen, som tagits efter belgiskt mönster, hvilket varit beräknadt för mjukare jern. Vid de första försöken inträffade derför att foten på skenan gick sönder. Sedan denna olägenhet blifvit afhjelpt, hade på andra håll svårigheter yppat sig, hvilka dock alla berodde på felaktigheter i borrningsmaskinen, icke i jernet. För öfrigt ansåg hr Vigardt en packettering af 3 mindre smältor fördelaktigast för valsning. Hr Cassel ansåg framställningen af smältorna förnämligast bero af härdens konstruktion. Vore denna blott riktig, behöfdes sedan ingenting annat än tillräcklig omsorg vid arbetet. — Fosterländska Föreningen. Med anledning af en framställning från styrelsen för fosterländska föreningen har Södermanlands läns hushållningssällskap medgifvit, att ett anslag utaf bränvinsmedlen, stort 100 rdr, finge för detta år användas till underlättande af insättningar uti ränteoch kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, för hvilkas besörjande sällskapet äfven ville isärskilda delar af länet anställa tjenliga ombud hvarjemte sällskapet beslutit att aflåta skrifvelser till hushållningsgillenas ordförande, med uppmaning till dem att taga frågan om hand. Slutligen uppdrogs åt sällskapets ombud vid tillstundande sammanträdet i Stockholm med delegeradeö från rikets samtlige hushållningssällskaper, att å sällskapets vägnar deltaga: uti de öfverläggningar i ämnet, hvilka dervid kunna förkomma; hvarförutan det erinradeg att Rönö härads hushållsgille, äfvensom landtbruksklubben, redan vidtagit åtgärder i den syftning fosterländska föreningens skrifvelse afser. — Reseberättelser aftekniskt innehåll. Under år 1869 hafva från kommerskollegium blifvit till teknologiska institutet öfverlemnade reseberättelser af nedannämnda personer, hvilka med understöd af allmänna medel besökt främmande länder, för att i sina yrken utbilda sig, nemligen: 1:0 Bomullsväfvaren A; J. Österlöf, som besett åtskilliga större bomullsväfverier i Ryssland och England; 2:0 Guldsmedsgesällen och emaljören H. A. Eneberg, hvilken såsom arbetare haft anställning hos emaljörer och guldsmeder. dels i Paris och Berlin och dels i Norra Amerika; 3:0 Ciselören och modellören P. F. Schönström, som någon tid arbetat hos guldsmed i Berlin och 3:ne år i London; 4:o Musikaliska instrumentmakaren ÅA. G. Wilgren, hvilken i Paris och Stuttgart tagit kännedom om tillverkningen af s. k. orgelharmonier ; 5:0 Ingeniören G. R. Ström, som i Tyskland studerat tillverkningen af bryggerihartz och kimröksbränning; 6:0 Ornamentsbildhuggaren och dekupören C. J. Hellberg, hvilken arbetat å en större verkstad i Paris; 7:o Civilingeniören W. Hoffstedt, som lemnat en beskrifning öfver de i Tyskland, smnossct NOSA SMARTARE TEESE med ett tidningsblad i händerna; hans drag voro vackra men uttrycket var missnöjdt och 22 issandA Han häll tidningon näctan I