Aftonbladet – 2 februari 1870, sida 2

Hvart tog du vägen, barn? yttrade Selina. Detta är mr Edwin Barley. ANDRA KAPITLET. I skogen. Denne man var således mr Barley! Och jag, som hade ansett den obekante vara, minst sagdt, en stråtröfvare! Min första tanke blef: hur kunde Selina vilja bli hans hustru? Min andra tanke: var det han, som lönligt hade öppnat tapetdörren? Hvem är detta barn, Selina? frågade han och rösten var stark och bestämd, men icke obehaglig. Det är Anna Hereford. Föreställ dig hvilket löjligt misstag af mig att vänta henne först nästa torsdag! Öch nu fick den lilla stackaren hjelpa sig sjelf hit ifrån Nettleby, så godt hon kunde. Han fixerade mig med sina mörka ögon, de svartaste jag någonsin sett. Antingen hade de ett varnande uttryck; eller också inbillade jag mig det; det vissa är att jag i hans blick tyckte mig läsa en befallning att ej berätta att han spionerat i närheten af boningshuset. Det var ingen fara för att jag efter den blicken skulle vågat tala. Har du gått hit från Nettleby, lilla barn? Nej, sir. Jag åkte i en omnibus. Hon har frågat mig om du är mycket vacker, och jag bad henne sjelf döma derÖm, inföll Selina med ett skratt, som för mina öron ljöd obehagligt. Han svarade härpå icke, men drog tillsammans ögonbrynen. Jag observerade att hans tänder voro jemna, vackra och hvita. Hvarföre är du hemkommen innan de öfriga? återtog hans fru. Och hvarför dröja de så länge? Charlotte Delves säger att middagen blir förstördes