Aftonbladet – 2 februari 1870, sida 2

Å dessa telegram blefvo svar aflåtna. Skålen för qvinnan slutligen föreslogs af ud. L. Essån med följande verser: Hvad språket har mest klingande oci grannt Mest smäktande och ljuft och elegant, Det plocka fram allt efter diktar-seder; Bind derutaf en krans med doft och prakt, En krans som anstå kan all skönhets makt, Och lägg den sen för qvinnans fötter neder! Väl ofta man i rim och meter satt De lockars gyllne flod, de lockars natt Den röst af näktergal och turturdufva Med mycket mer; men det som är så skönt Ej kan för ofta blifva blomsterkrönt Bind derför, men mins väl: ljuft åt de Yufva! Så sade man till mig och en sonett Med rim och fraser uppå öfligt sätt Jag diktade. Då for mig uti sinnet: Är denna lek med ord — är detta kram Rätt passande och värdt att bäras fram Vid Nordens fest för allvaret och minnet? Nej; lutans ton står ej i barmoni Med nordanskogens friska melodi I stjernklar vinternatt, då norrsken brinna. Och sång för veklighet och utländsk flärd, För vackra dockor uti modets verld, Det är ej sång, som bjuds åt Nordens qvinna. Den tid för längesedan har förgått, Då qvinnan var en vacker leksak blott Än klemigt barn — än en förtryckt slafvinna. Och längre ej det hör till goda ton Att ge en dylik fadd explikation Åt sådant högt och dyrbart ord som qvinna. Hur explicera då? — En enda blick På tidens anletsdrag, dess hela skick, På verk, som blifvit gjordt och tiden pryder — En enda sådan blick skall nogsamt ge Åt den, som eljest kan och önskar se Begrepp hvad qvinnans namn numer betyder. Ett tyst men troget verk mot gifvet mål Med handen mjuk, men viljan utaf stål Och handiing för det stora i det lilla, Ett öga klart och skarpt; men mildt också, Ett hjerta varmt; men sansadt lugn ändå, Ett vett, som inga tomma hugskowt villa. Se der en allmän karakteristik Och vill man ha en sådan, denna lik, För hvarje enskildt fall — må blicken spana Och han i stort, i litet finna skall Hur qvinnan vårdar, hvad hon fått till kall, Hur hon går fram alltjemt på ljusets bana. Jag kunde tala om, hur högt hon står I konstens sköna verld, hur hon förmår I spel, i sång, i ord, i färger tjusa; Jag kunde säga, hur hon, öm och huld; Strör ut barmhertighetens rika guld Och bringar frid, der lifvets stormar brusa. Men jag det lemnar allt för denna gång — O, jag hör sus af björkar, fågelsång; Jag ser, hvad skönast, ljufvast finns på jorden — Jag ser, hvad bjertat varmast klappar för Hvad som ett menskosinne djupast rör Jag ser-de väna hem i höga Norden. Hem, stilla hem... hvi dallrar detta ljud Så rent, så ljuft som barnets bön till Gud, Hvi värmes mar deraf och känner strömmar Af sol och vår igenom bjertat gå Och tror sig höra åter till de små, De lyckliga med deras rika drömmar? Ack jo, det skimrar fram en and bilå, Så klar, så ren, så leende och mild — En moders bild, som följer os3 på färden. Man henne ser på nytt med öppen famn Och ropar lycklig hennes dyra namn Och glömmer striden i den kalla verlden... Här slutar jag. Jag intet bättre vet Af qvinnan uti dess fullkomlighet ...... Nu ljude lefveropen genom salen! För qvinnan, rosen uti Nordens snö, För älskad moder, syster eller mö, För henne töms den bräddade pokalen. För nämnde fests firande i Kjöbenhavn samlade man sig kl. 12 8 på aftonen i studentföreningens festligt smyckade och med skandinaviska flaggor rikt sirade solennitetssal. Efter afsjungandet af Laenge vor Nordens herlige Stamme tog redaktör Ploug till ordet och höjde en bägare för minnet af de nordiska män, hvars verksamhet för den skandinaviska iden genom -dödens mellankomst ändats sedan denna högtid sista gången firades. Bland svenskar nåmndes Ernst Björck och Måns Hultin, af norrmän kompositören Halfdan Kjerulf och storthingsmannen Ueland samt af danskar Claud. Rosenhoff och f1. F. Paulsen. Särskildt önskade talaren framhålla namnet Oscar Patrik Sturzenbecker. Han var bland dem, hvilka första gången inbjudit till nordisk högtid och från dess beständigt varit enhetstanken trogen. Honom tillkom äfven det berömmet att hafva mer än någon annan verkat för att göra svenska förhållanden kända i Danmark och danska i Sverige. Vidare förekommo många tal och skålar, åtföljda af qvartettsång, och först kl. 12 på natten ändades festen med niofaldigt lefve för Norden. Under aftonens lopp anlände helningstelegrammer. från Upsala, Lund, Kristiania, Stockholm och Fredriksstad. — Hoftjemot. Konungen har till hofintendent vid sitt hof utnämnt godsegareu F. T. Hasselquist. rr AR OSOÖR RH må AA AR MM mm få ND Bo jet tr — —— Wice-komsuwler. Föliande personer hafva