Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 2

N— — — —X— derom — ehuru ganska få lyssna dertill då strax.n Så der ja, pu ba vi talat nog deromt Jag är sjelf en Carew och önskar för ingen del blifva skrämd till att gå och afvakta ett förebud. Du är ock en Carew på mödernet. Vet du, stackars: barn, att du är lemnad temligen fattig och värnlös i verlden? Ja, mamma sade mig det; men jag är inte ledsen derför. Inte ledsen! upprepade Selina och skrat— tade åter riktigt godt; ja, det kommer der af, att du ännu ej rätt begriper saken, Anna. Det lilla, som din mamma lemnat, skall en-ligt hennes förordnande utgå i årliga omkostnader för din uppfostran — åttio eller hundra pund om året, tills du är aderton år. Dessutom, som jag tror — något till kläder och extra utgifter. Jag sade att jag inte är ledsen, emedan jag ej är rädd för att sjelf arbeta för min utkomst, Selina. Mamma sade att ett ungt fruntimmer af godt stånd och god uppfostran alltid bör kunna få en fördelaktig plats som guvernant. Hon bad mig icke bysa någon fruktan, ty Gud skulle säkert taga vård om mig. Något kontanter vore nog ändå inte så illa att ha, inföll min moster i:en ton som ljöd långt ifrån from och gudfruktig för mina öron. Det färsk bignste öfverste Hereford företog sig, var då han sålde sin fullmakt och for till Indien. Han tänkte sig derjgenom komma i en bättre ställning, pengarne gingo åt och då han dog, hade din mamma ganska ringa i behåll. Jag tror inte att mamma mycket brydde sig om pengar, Selina. ! (Forts följer)