Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 2

derrättelsen om Ursulas död, så gret jag utan uppehåll hela dagen. Mamma hade ett förebud om sin död, fortfor jag, till åtlydnad af min, mors begäran att jag derom skulle underrätta hennes syster Selina. Hade — hvad hade hon? Ett förebud. Natten innan hon blef dödssjuk drömde hon att hon såg pappa; han befann sig, tyckte hon, i den allraskönaste trädgård, full af Jjus och blommor; ingen plats på hela jorden kunde dermed liknas, utom kanske Paradisets parker. Han vinkade åt mamma att komma, pekade på ett ledigt rum vid sin sida och sade: Nu är det redo åt dig, Ursula! I samma stund vaknade mamma och de orden ljödo ännu så tydligt för hennes öron, att hon icke kunde tycka annat än att de verkligt blifvit sagda. ! Och detta kan du berätta för mig med en så innerlig öfvertygelse! inföll Selina. Mamma tillsade mig att göra det. På morgonen omtalade hon sin dröm för 0s8...n Öss! hvem menar du, kära barn?, Mig och vår gamla jungfru, Betty. Hon har, som du vet, varit min sköterska. Mam-. ma sade då blott att den drömmen var så ljuflig att hon helst aldrig skulle velat vakna igen, men då hon sedan i det samma sjukep var hon viss på att den var ett föreudav Selina skrattade. Du har så länge lefvat nstängd med den der enfaldiga, gamla Betty och din mamma, min lilla flicka, att du sjelf har blifvit en liten förnumstig gumma, Ursula gar alltid vidskeplig. Du tror väl på spöken också, lilla barn? 4 . Nej, det gör jag inte, men på varningar ock förebud tror jag. Mamma sade mig att udrig någon af slägten Keppe-Carew dör itan att på förhand emottaga en varning