Aftonbladet – 31 januari 1870, sida 2

Mrs Barley är min moster. Jag har kommit för att göra henne ett besök. Nå, då är ju allt godt och väl. Stig upp, Joe. Ack nej, var god och vänta litet, sade jag och höll förfärad -mannen qvar, ty ja kunde ej upptäcka någon mensklig. boning i närheten, utom en liten stuga som icke tycktes kunna innehålla mer än ett enda rum. Hvar är mr Barleys hus? Skall jag stanna här på landsvägen med sakerna? Joe skrattade, sade. att han hade trott mig vara bekant på stället och ropade två eller tre gånger med hög röst: Häråt!s samt tillade, ni ser de der stora, gröna grindarne, miss? Der går vägen upp till mr Barleys gård; — der har ni grindstugan. En qvinna som, till åtlydnad af anmaningen kom ut ur stugan, öppnade parkgrinden, mannen förklarade huru saken förhöll sig, inlyfte mina tillhörigheter och omnibusen körde vidare. Ursäkta att jag ej följer er upp till herrgården, sade qvinnan, men den ligger helt nära, så att ni ej får svårt att hitta dit. Mitt lilla barn är sjukt och jag kan inte lemna dess vagga för en så lång stund. Ni är således Jilla miss Hereford? Jaln Så besynnerligt att de inte skickade vagn efter er i Nettleby, om de visste att ni skulle komma! Men hör är främmande på herrgården, och det kainog hända att unga frun har glömt alltihop. Följ nu bara stora körvägen, så kommer ni snart till boningshuset ; gå der uppför stentrappan och ring vid porten, Det var ingen hjelp, —-jag måste ensam begifva mig framåt den breda, dystra. alleen. Vägen var så ansenlig att två vagnar lätt kunde köra i bredd, och på ömse sidor reste sig en tät mur uf höga träd — (Fortså