Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 3

Clan IYDLLALL, ULAUN adIivE TU HASLÄIDRHCL sf föröfrigt, så att i skolor, bantåg, omnibusar, al På ångbåtar och offentliga ställen ingen skilnad får göras för hudfärgens skull. Staten Mississippi har till senator för staten i kongressen valt en neger, en prest vid namn Revels. Prins Arthur, drottning Victorias tredje son, har på resa i Förenta Staterna ankommit till Newyork. ra Wvs TR IT TT I er LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Lars Humerus. (NY upplaga af Lasse Johansson Lucidors skrifter) II, — Litteraturoch konstnotiser. Lars Humerus (Lucidor.) :I Samlade vitterhetsarbeten af Svenska författare j från Stjernhjelm till Dalin, utgifna af P. d Hanselli. Tionde delen. (Upsala, 1869.) IL ,) Lars Humerus fick visserligen umgälla egen . I förseelse, men på ett sätt, som väl kan an ses utomordentligt hårdt, och det torde icke I vara oriktigt, om man i honom ser ett . märkligt. offer för den tidens till ytter.Ilighet drifna ståndsfördomar. Det var Iden mest aristokratiska regering Sverige någonsin haft, förmyndare-regeringen unIder Carl XI:s ungdomstid, som hade utIfärdat den förordning, hvilken belade en I ofrälse mans kärleksförbindelse med en adli, jungfru, med ett så strängt och nesligt straff, I hvilket blef den klippa, hvarpå Lars JoIhanssons lefnadsfarkost törnade och tog en läcka, som var ohjelplig. Det är svårt att I kunna föreställa sig, hvad han med sina insigter och snille-anlag skulle kunnat blifva, specielt för vår litteratur, om icke den stränge herren löjtnanten välborne hr Sjöblad, residerande på någon liten gård i en undangömd I vrå af Småland, hade fallit på det orådet att i obetänksamt vredesmod draga den unge Humerus inför rätta, hvilket han naturligtvis vid närmare besinning fick anledning att ångra och hvilket blef den enda bedrift, hvarigenom hans namn gått till efterverlden. Det är icke heller lätt att tänka sig, hvilken riktning Lars Johanssons karakter och verksamhet skulle tagit, i fall man, enligt sedermera gifvet löfte, låtit honom få sin älskade Magdalena; om hvilken han qväder: Då skall jag med sorglig fröjd, Dock i grafven bli förnöjd, Att jag har för din skull lidit, Margaris, min själs behag! Andra Jag! . Och intill min dödsstund qvidit Natt och dag. Men förmodligen ansågs hans tramtidsbana så ohjelpligt stängd genom den ifrågavarande rättegången, att man sedermera ansåg något giftermål icke kunna komma i fråga, och den skandal, som sakens flerfaldiga behandling hos häradsrätten, hofrätten och K. M:t vållade, väckte utan tvifvel en sådan förbittring emot den arme studenten, att till följd deraf både den tillämnade svärfadren och hans egen familj uppgåfvo honom såsom alldeles förlorad och icke mera ville veta af honom. Han blef då på sätt och vis landsflykting, ehuru han icke lemnade riket; han lefde i Stockholm, dit han begifvit sig under ett slags inTH RET TE hvilket derföre också intill den sista tiden varit obekant, och valde gig sjelf det tillnamn, under hvilket han egentligen är känd men det företedde helt andra svarigheter vid kognito, begagnade aldrig sitt familjenamn, för efterverlden: Lucidor den olycklige. Ett försök att lefva af sin pennas vittra alster är alltid någonting vanskligt i vårt land;. den tiden än nu, eller till och med i förral århundradet; det är icke lätt att tänka sig, hvad det skulle blifvit af Bellman och Lidner såsom diktare, om de i stället för att lefva under Gustaf III:s tid, hade skolat stämma sina lyror under Carl XI:s. Tillfällighetsdikter, bröllopsoch grafqväden, voro de enda, som kunde lemna någon inkomst, och man kan lätt tänka sig att denna var skral och ojemn och att de omständigheter, i hvilka poeten befann sig, voro utomordentligt poetiska. Den malmgård, der han hadel sin bostad, hade i sanning intet slägttycke. med Blanches malmgård, som i våra dagar . blifvit så berömd och om hvilken man fram: gent skall tala, liksom om Rahbeks Bakke. hus,. Det uppgifves, att Lucidor bott i ett lusthus utan eldstad långt ut på Norrmalm, der möbleringen utgjordes af en halmbädd, en stol och ett rankigt bord med skriftyg och : papper. Om han der icke kände någon hem: I trefnad, torde sådant förefalla mindre underligt. Icke heller får man så mycket undral. öfver, om i den djupa smärta, som utan tvifvel var hans grundstämning och som gaf sig luft i hans för egen räkning skrifna, djupt gripande andliga sånger och hvilken äfven be-; tecknas af pseodonymen Tanathophilander, som han några gånger begagnade, äfven blandade sig någon bitterhet och harm. Det kan icke nekas, att uti det mycket uppsluppna och temligen groteska skämt, hvarmed Lucidor uppvaktar i bröllopsqväden, egnade åt högförnäma personer, finnes en ganska god portion af plebejskt trots, hvilket de ifrågavarande personerna icke kunnat förmärka, då de endast fästat sig vid den medl tidens smak öfverensstämmande bildståten, der Oden och Vulcan, Frigga och Pallas förekomma om hvartannat, vid de flytande rimmen samt vid de till slut kommande granna lyckönskningarne. Emellertid hände det att en brudgum, nemligen frih. Conr. Gyllenstjerna, tog humör öfver etti brudqväde, icke för den allmänna satir den innebar, utan derföre att han tog sak på bak och trodde, att en der törekommande skildring af tästmanstidens qval och olägenheter, dess oro och svartsjuka, nödvändigheten att smickra och i allting ge efter för den utkorade 0. s. v. innebure en pik åt honom personligen; hvilket föranledde att Lucidor på någon tid blef kastad i fängelse och när han lössläpptes måste aflägga edlig försäkran att han. ej menat något ondt. Det var under denna fängelsetid han skref den fordom populära visan: Skulle jag sörja, då vore jag tokot. Det är fullkomligt sannt, att alla dessa brudqväden äro mycket grof