Aftonbladet – 28 januari 1870, sida 2

NICKE HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE AF FRANS HEDBERG. XV. Våra begge vänner stannade på bron, ty det var ännu några minuter qvar, innan ångbåten skulle gå, och dessa användes af dem för att mönstra de både manoch qvinnogrannt närvarande badgästerna, hvilka i allmänhet icke försumma att vara nere vid hvarje afgående eller ankomniande ångbåt, så lång sommaren är. Medan de stodo der, så fick den hese artilleriofficern åter tag i Figge och sökte ytterligare få reda på hvem den unga flickan kunde vara. Just medan han var i färd med denna lofliga nyfikenhet, kom föremålet för hans förfrågningar i sällskap med den familj, som nyss varit ombord på kuttern, och efter ännu några afskedshelsningar, steg den unga. flickan ombord, utan att, som det tycktes, hafva sett hvarken Figge eller Nicke. Förbannadt söt! hväste artilleriofficern, riktigt sakramenskadt söt. Hvad var det hon hette, sa du? Appelgren! svarade Figge, som ville föra honom på villospår; eller Appelqvist, eller något sadant der. Fy tusan, ett sådant namn! Det är synd em den vackra menniskan att hon ska ha ett sådant. Åb, hon kan väl få ett som är bättre, menade Figge, i det han gick ombord. Nicke var redan der före honom och sökte 4) Ba Ä. B, or 1--21.