Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 3

mV MM on RA ä TR ne dåligt torfämne medelst maskin. Deras egentlliga vigt är 0,97 och 0,91. Den ena är sägad midt i tu, för att visa fabrikatets fastThet. Två kulor äro formade emellan händerna här i landet, den ena af bättre tort och den andra af den oförmultnade ytan å en hvitmosse. Begge dessa kulor äro sågade midt itu, på det att deras fasthet må blifva åskådlig. Vägen för vår torfindustris uppblomstrande är utstakad och på flera ställen bruten, men det återstår och är af högsta vigt, att förlänga denna väg till fäderneslandets alla delar; ty hvarje dag, som förgår, utan att wi öfver allt begagna vårt ofantliga torfmossekapital, blifver vitne till ouppskattbara för luster icke blott direkt för torfmosseegare och arbetare, utan äfven indirekt. Med det sednare syftar jag på våra skogars beklagliga ställning. Och beklaglig inå väl deras ställning kallas, då det synes af beräkningar, som sakkunnige män icke länesedan gjort, att våra skogar tvingas att årligen lemna ensamt till bränsle 8,818,000 famnar, men icke kunna under ett år, utan äfventyr för sitt bestånd, afkasta mera än 5,720,000 famnar, hvaraf följer, att skogskapitalet skall årligen förminskas med 3,098,000 I famnar allenast för bränslets skull, hvilket dock af skogens alster är det minst värdefulla, åtminstone på verldsmarknaden. Lagarna hafva nyligen förbättrats i afsi att skydda fiskynglet och föreskrifter gifvits, bland annat, om maskornas storlek i fisknäten. Men ännu har lagstiftningen icke förmått att bestämma ändamålsenliga mått på maskorna i det nät, som egennyttan eller tanklösheten, länge spunnit och fortfarande spinna öfver de flesta enskilda skogarna i vårt land. Genom maskorna i det nätet försvinna fördenskull icke blott de mogpa träden, utan äfven skogsynglet; ty utförseln af sådant yngel har, under namn at telegrafstolpar och grufstolpar, eller Pitprops, från hela riket varit: år 1864 närs 2 millioner, år 1865 nära 3 millioner; år 1866 nära 5 millioner, år 1867 öfver 5e millioner och år 1868 öfver 6 millioner stycken — allt enligt kommerskollegii berättelser om utrikes handeln — det vill säga, att från våra skogar till främmande länder, under allenast 5 år utgått omkring 22 milioner stycken, i tillväxt va— rande unga träd. För dessa har erhållits en jemförelsevis ringa penning, i och för sig betraktad, och än mera, när hänsigt tages dertill, att första vilkoret för våra skogars bestånd i framtiden är, att ungskog finnes och af samtiden vårdas. . Låtom oss icke dölja sanningen, utan högt uttala, att de nu nämnda skogsaffärerna vitna om slöseriets hushållning, hvsrs räkenskaper, om denna hushållning ej ofördröjligen upphör, skola framdeles utvisa en sorglig bankrutt. Man vänder visserligen både. att den der Ipsgållningen endast eger rum i de me!iersta och södra länen — likasom dessa Cän skulle kunna undvara de omätliga fördelar, som skogen skänker — och att Norrland är öfverflödigt rikt på skog samt att det icke lönar sig derstädes att fälla de unga träden. Den nuvarande skogskomitn kommer säkerligen att bestämma det rätta värdet af den sist nämnda invändningen. För min del vågar jag anse densamma, vara föga värd; ty enligt K. M:ts befallningshafvandes i de norra länen senaste femårsberättelser för åren 1861—1865, hade flera socknar i Gefleborgs, Jemtlands och Westerbottens län, redan då skog endast till eget behof, och, enligt mig nyligen meddelade uppgifter af förste landtmätaren i Norrbottens län, saknar en stor del af befolkningen uti de, i polcirkelns närhet belägna socknarne Carl Gustaf och NederTorneå skog vid hemmen, men eger vidsträckta, bränntorfmossar, samt måste, emedan dessa icke begagnas, hemta nödigt bränsle på 12 mils afstånd och dertill jemväl taga ungskog, som eljest skulle kunna uppväxa till god timmerskog. Dessutom lärer erfarenheten, att, vid bedömandet af frågor, om hvad som verkligen lönar sig eller icke, det sunda förnuftet och tanken på framtiden ofta trängas i bakgrunden af frestelser, som erbjuda jen lumpen penning för dagen; och denna erfarenhet har, hvad Norrlands skogar angår, bekräftats på det sätt, att, enligt officiella uppgifter till skogskomiter, under de 6 åren, 1863—1868 utförts från de norrländska länen tillsammans, af det i dem framalstrade skogsynglet, 2,253,523 stycken sparrar under 6,6 tums diameter och 279.600 stycken pilprops, årämnen, båtshakar och dylikt, hvilken utför sel är i starkt tilltagande, emedan den utgjorde af små sparrar år 1863 endast 243,581, men år 1868 609,843 samt af pitprops etc. år 1863 endast 32,300,men år 1868 131,900 stycken. Af ofvannämnda ftemårsberättelser fir. de mellersta och södra länen synes slut!.gen, att skogstillgångarna äro ringa på flev4 ställen i samma län samt att skogsbri; är rådande i många socknar inom de F.änska länen och på Öland äfvensom i fle.,g eller färre socknar inom Hallands, Göteloorgs, Elfsborgs, Örebro, Westmanlands, Stockholms, Södermanlands oeh Gotlands län, ; Vid sådaps förhållande fordrar månhet: då om föggsneslandets väl, att vi skona våra återsidenda skogar, hvilket otvivelaktigt kunde ske på ett mycket verksamt pv derigenom, att våra rika tillgåogar på bränntorf snart och allmänt nyttjades, för att fylla våra bes hof af bränsle. Men skall detta stora, fosterländska mål vYionae, så måste sådana medel ihördiet ovh