Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 2

Föreståndarne för mosaiska församlingen härstädes, med. doktorn Axel Lamm, generalkonsul H. Davidson, grosshandlaren Adolf H. Schiäck och rektorn A. E. Valentin, hade såsom deputerade för dem ibland sina trosförvandter, som äro röstberättigade att välja riksdagsmän, sistlidne gårdag infunnit sig hos öfverståthållaren baron Bildt, för ätt aflemna en af dessa valmän till föreståndarne inlemnad skrifvelse: Doktor Lamm, som i anledning af sjukdomsförfall för ordföranden, doktor Levertin, anförde deputationen, yttrade ungefär följande: ! Föreståndarne för mosaiska församlingen i Stockholm taga sig friheten besöka eder, med anledning af en för de mosaiska trosbekännarne högst vigtig angelägenhet. För afgörande vid innevarande riksdag föreligga förslag till ändring af 28 regeringsformen och 26 riksdagsordningen, hyilka förslag åsyfta befrämjandet af grundsatser af politisk och medborgerlig likställighet för bekännare af olika religiös tro. Då nu tiden. för dessa lagförändringars afgörande nalk.as, hafva de mosaiska trosbekännarne härstädes ansett nödigt uttala, att de känna stort behof af och ett letvande intresse för de hvilande förslagens antagande. Ett öfvervägande flertal af dem ibland våra härvarande trosförvandter, som äro till val af riksdagsmän röstberättigade, hafva derför förenat sig om, att hos eder såsom främste ledamoten för Stockholms stad. inom första kammaren, anhålla; att ni behagade, för den händelse ni anser sådart erfordras och på det sätt ni pröfvar lärapligast, delgifva kammaren deras tänkesätt, uttryckta uti den till föreståndarne iokrmna skrifvelse, som jag nu anhåller få ärn föredraga. Skrifvelsen var af följande lydelse: På riksdagens bord hvila för närvarande särskilda förslag till ändringar af 28 regeringsformen oeh 2G 8 riksdagsordningen. Dessa förslag innebära på ett enda undantag en fullständig tillämpning af grundsatsen om hvarje svensk mans rätt att, oberoende af trosbekännelsen, få efter eget val och andras förtroende fritt egna sina krafter åt allmänna värt, för såvidt en sådan verksamhet icke berör den kyrka, bvilken staten erkänner såsom sin, ett vilkor, som säkerligen komme att tillämpas, äfven om det icke i lag stadgades. Med lifliga förhoppningar, om än med en lätt förklarlig oro, afbida vi, Mosaiska trosbekännare, denna vigtiga frågas afgörande. Ty oaktadt vi sett våra fäder djupt lida under tvånget af en undantagslagstiftning, oaktadt vi sett de ädlaste känslor derunder förbittras, de rixgaste anlag förqväfvas, bar Aock tron på en Förs som genom seklet af lidanden och nöd tedt oss ill tider af jus och frihet, tron på den eviga rätten sådse hällit den tanken hos oss vid lif att . äro och altjemt böra sträfva att vara ett älskadt fosterlands vagdie medborgare. Men detta fosterland, för hvilket vi ville offra, lt, blott icke att för timliga fördelar, de må va 4 vf huru hög betydelse som helst, bekänna en ao, som icke är vår, detta samma fosterländ anssf oss cke som sina fullbördiga söner, dess l?.gar berakta oss i viss mån såsom främlinga, de der