Aftonbladet – 25 januari 1870, sida 3

ingifvet underdånigt utlåtande af den 23 December 1868, meddelat bögst märkliga upplysningar, hvilka han inhemtat i sin egenskap af chef för Sveriges geologiska undersökning. Denna undersökning hade vid 1868 års slut skett i detalj inom större och mindre trakter, af Stockholms, Upsala, Westmanlands, Örebro, Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs, Elfsborgs, Bohus och Wermlands län, hvilka trakter tillsammans innehöllo 207,26 qvadratmil fast mark, och å denna areal hade professor Erdmann och hans biträden funnit — oberäknadt högst betydliga vidder torfmossar, hvilkas innehåll ännu icke ansågs moget till torfskörd — tillsammans 18,97 qvadratmil, eller omkring 439.189 tunnland, innehållande god och tjenlig bränntorf. Professor Erdmann hade ock beräknat värdet af denna bränntorf. I sådant afseende hade han först antagit, dels att bränntorfvens medeldjup vore endast 6 fot, ehuru han många mossar innehålla 15 till 20 fots onuuw a. 75 orocent af mossarnas naljup; dels att 1. -A dettas :tillgodourliga innehåll skulle, vi och affall, rörande, bortgå genom intorkning . tad amt dels — vid jemföreise al lufttorna. orfs brännvärde i förhållande till torr farured — att värdet af en famn sådan ved vore endast 3 rdr. Man kan således med käl säga, att professor Erdmanns antaganlen icke voro partiska till förmån för torfven, utan snarare, att de vitnade om en 108 honom vanlig, väl beräknad försigtighet, vå det att han icke skulle kunna beskyllas ör öfverdrift. Men likväl hade han kommit ill det resultatet, att inom ofvan nämnda 207,26 qvadratmil fast mark finnes bränntorf ill ett kapitalvärde af öfver 2480 millioner rår. Jag har fortsatt professor Erdmanns beäkningar på den af honom lagda grunden, å godt sig göra låtit, eller på följande sätt. Rikets 18 östra, mellersta, vestra och södra än innehålla tillsammans, enligt major Hahrs tatistiska upplysningar, 1154,5 qvadratmil ast mark. Om det finge antagas, att de rakter inom de ofvan nämnda 18 länen, vilka vid 1868 års slut icke blifvit i detalj seologiskt undersökta, äro lika rika på tjenlig yränntorf, som de vid berörda tidpunkt unlersökta, så skulle samma län innehålla 105,67 qvadratmil mossar med redan tjenlig ;ränntorf, och denna torf skulle, jemväl enigt professor Erdmanns beräkningssätt, hafva tt kapitalvärde af omkring 13,536 millioner rdr. Detta är så mycket mindre otroligt, som orofessor Erdmann — med åberopadt stöd 1d den. stora erfarenhet, som han vunnit unler många års resor och iakttagelser öfverallt inom fäderneslandet — äfven uppgifvit, utt åtskilliga af de i detalj geologiskt undersökta trakterna icke kunna anses höra till de på torfmossar rikaste inom landet och att många af de ännu icke undersökta landsdelarna, med afseende på torfmossarnas antal och storlek, måhända icke stå tillbaka för dem, som redan äro i detalj kända. Så finnes t. ex. ensamt inom Gotlands län omkring 50,000 tunnland myrar, hvilka innehålla den ypperligaste bränntorf, på somiga ställen af blott 2 till 3, på andra af 4 till 5, men på andra åter af 10 till 12 fots ljup; och den i k. akademiens tjenst anställde torfingeniören L. Wenström har undersökt nyssnämnda myrar samt i ett till länets hushållningssällskap den 19 Juni 1869 afgifvet utlåtande, efter låg beräkning kommit till det resultat, att myrarna i länet innehålla en bränsletillgång, som motsvarar 50 millioner famnar ved. När nu till detta allt kommer, att jag i min ofvan anförda beräkning icke upptagit något för de torfmossar inom de 18 länen, hvilka äro under mognad, framtiden till godo, och icke heller något för de 6 nordligaste länen, ehuru dessa innehålla dels 2338 qvadratmil fast mark — eller dubbelt så mycket, som de andra 18 länen tillsammans — samt dels veterligen många betydliga och goda bränntorfmossar, så är det otvitvelaktigt, att vårt land har uti sina bränntorfmossar en nationalrikedom af omätligt värde. Denna mening har äfven k. akademiens förvaltningskomite uttalat i ett till K. M:t den 15 September 1865 afgifvet underd. utlåtande; ty deruti har komiten yttrat, att hvart och ett län uti Sveriges rike i sina torfmossar har ett bränsleförråd, som är tillräckligt, icke allenast för alla vanliga husliga behof, utan äfven för en flerdubbelt större industri, än den nu befintliga, under minst ett par sekler,; — att i flera län tyckas mossarna vara så allmänt fördelade, att knappast någon enda socken komme att sakna bränsletillgång, äfven om all skog blefve nedhuggen och ingen sådan bragtes till återväxt att den svenska bränntorfven skulle kunna göra den, i senare tid ofantligt ökade införseln af engelska stenkol i ringa mån behöflig, — och att jernvägsrörelsens stora behof af bränsle skulle här i landet, likaväl som i Baiern, kunna fyllas med bränntorf, om de i stambanornas graunskap liggande torfmossarna på ändamålsenligt sätt bearbetades. Sedan dessa högst vigtiga sanniogar uttalades, hafva 4 år förflutit; men likväl utgör ännu den ojemförligt största delen af vår ofantliga rikedom på bränntorf ett dödt kapital. I stället att allmänt begagna detta kapital, har man dels anlitat våra, allt mer och mer glesnande skogar och dels ökadt vårt beroende af England ända derhän, att stenkolsinförselns värde numera uppgår till omkring 5 millioner riksdaler årligen. Annorlunda förfar man i Norge och Danmark, ehuru mycket återstår att göra äfven i dessa länder, innan deras torfindustri kan sägas vara drifven till den höjd, som den kan komma. En af de män, som norska regeringen skickat till främmande länder, för att studera deras torfindustri, nemligen den i så mycket utmärkte forstmästaren P. OC. Asbjörnsen har år 1868 utgifvit en förtjenstfull skrift om Torv og Torvdrift. Deruti anmärkel han. till en början, att det knappt finnes