— Eh etor maskeradbal gafs å Nya teatern i Göteborg sistl. lördags afton och var ända till trängsel besökt, Göteborgs Posten lemnar följande skildring af balen: Oscar Commetant, den bekante turistjournalisten, har en gång yttrat om Kjöbenhavns maskerader att vid många begrafningar i Frankrike bar ban sett det gå muntrare till än på en Kjöbenhavnsmaskerad, och det torde väl kunna hända att en och annan befarat att den mycket omtalade göteborgska stelheten skulle komma att göra monsieur Commetants omdöme om våra danska bröders sätt att more sig tilllämpligt äfven på våra förhållanden. Den som detta tänkt, misstog sig emellertid svårliga, ty en lifligare och mera animerad maskeradbal, en bal mera i kostymen,, torde svårligen kunna anordnes någonstädes i Skandinavien och har bestämt aldrig varit gifven i Göteborg. Vi äfse härmed icke mängden af roande karaktersmasker eller lyckade karnevalsupptåg, ty af de förra funnos ej många och af de senare alldeles intet, utan vi hönsyfta på den glada och angenäma ton som var herrskande från balens början till dess slut, på den ystra uppsluppenhet, som der rådde, utan att munterheten någonsin öfverskred den gränslinie, bakom hvilken råheten firar sina orgier. Redan första anblicken af balsalongen från stora ingången genom Första radens fondloge var egnad att göra det bästa intryck. Inträdde man vid 10tiden på den med mattor beklädda och med grönt dekorerade stora trappan, som derifrån ledde ner till den öfverbyggda Amfiteatern, möttes ögat af den kfligaste tafla. Efter tonerna från en förträfflig orkester, anförd af hr L. Beyerböck, svingade ett eller annat hundradetal par omkring i dansens yrande ringar, under det att de öfre raderna voro öfverfyllda med åskådare, företrädesvis damer i eleganta toiletter. Första raden upptogs förnämligast af dyrbart och smakfullt kostymerade masker, hvilka då och då lemnade sina loger för att deltaga i dansen. Då af skäl hvilka vi ej känna det provisoriska golfvet blifvit lagdt något högre än sjelfva teatergolfvet, delades balsalen i tvenne stora hälfter, den ena sjelfva teatersalongen och den andra scenen, dit man nedsteg utför tvenne öfver hela salens bredd löpande trappsteg. Scenen föreställde en elegant salong, i hvars fond orkesterläktaren var uppförd. Under dennaledde en passage till buffeten och på ömse sidor om denna voro eleganta toalettrum anordnade för damerna. Rundtom scenen löpte en rikt upplyst gång, hvari sittplatser jemväl voro anordnade, en välkommen tillflyktsort för den som ville draga sig undan dansens bullrande hvimmeb....—-—I stora foyern och smårummens: serverades under aftonens lopp souper å la carte och att dans ger aptit bevisade bäst den lifliga freqvens som bortåt midnattstiden der började bli rådande och som sedermera fortsattes tills balen afblåstes. Vi afstå alldeles från att söka skildra den mångfald brokiga gestalter, som under aftonens lopp böljade genom lokalerna. Om vi skulle försöka att skizzera dessa mystiska dominos af alla kulörer och qvaliteter, denna ståtliga killelek, som vid sitt uppträdande gjorde stor effekt, dessa näpna cantinidrer, skälmska pierretter och gravitetiska pierrots, profeterande zigenerskor, allvarliga ridlare, förföriska bondflickor, denne naturtrogne slown, denne ännu naturligare profryttare och vöfverträfflige vestgöta-knalle, skulle ändå skillringen bli matt i jemförelse med verkligheten. Den allmänna och samstämmiga åsigten hos de valbesökande var, att hr Strakosch hade all heder f denna bal och att han ännu en gång visat sig rara mannen att åstadkomma det hardt när omöjiga.