Aftonbladet – 24 januari 1870, sida 2

efter en kommendant Puke, som ligger be grafven under ett stort sterkummel vid hol. mens sydöstra udde. Se, hvad den holmen ser täck och behag lig ut! utropade den unga flickan, i det hoi visade på den med handen, den ser ut son ett riktigt litet paradis! ÖMm ni vill, så lägga viiland der en stund Gummorna behöfva hvila sig, och vi sjelfvc kunna ju också behöfva sträcka på bene litet! Ja, låt oss lägga iland!, instämde Nicke jag tycker det skulle inte vara så urvägel att smaka på matsäcken, jag. Hvarför inte! sade den unga flickar skrattande, jag har inte ätit mer än mit kaffe i dag! Och det säger pi inte förut utropade Figge, Ror lä, gummor! och tvärt i land allt hvad tygen hålla! XI. Det blef verkligen en förtjusande liten fru: kostmiddag på hölmen. Medan de unga herrarne gjorde i ordning hvar sitt metspö och ställde sig vid ett ber; i grannskapet för att se om några aborra funnos som voro mera matfriska af sig är gäddorna,, bjelpte de båda gummorna der unga flickan att på en någorlunda flat ster under ett par alar nere vid stranden duk: upp korgens innehåll på en bländande hvi serviett, som Kristine haft den förtänksamheten att lemna med, och myste dervid på munnen på det vänligaste sätt i verlden. De hede nemligen sina säkra aningar om att de gjeltva icke skulle bli Iottlösa, och den äldsta gumman som klagade öfver sina dåliga ögon, ade likväl tillräcklig synkraft i behåll för att se det buteljen innehöll portvin, och det pjorde henne ännu gladäre,