Aftonbladet – 22 januari 1870, sida 2

em i Mars månad till Fria konsternas akademies ögtidsdag, ty derpå beror mycket för mig. För jet andra har jag nu lagt upp den grupp, som är eställd af drottningen af Wirtemberg, ty hon vill vilkorligen ha den färdig så fort som möjligt. Ion har sedan jag sist skref varit uppe hos mig re gånger och har uttryckt sin fullkomliga belåenhet med arbetet. Hennes beställning har väckt nycket uppseende här i Rom, ty ehuruväl hon ,;esökt de förnämsta bildhuggarnes atelierer har won ej gjort beställning hos någon annan än mig. Min atelier har ock på den sista tiden varit beökt af idel förnämiteter, men nu är lyckligtvis lit åter lugnt, ty den 14 reste drottningen. Jag rar uppe på jernbanan för att säga farväl; en hel nängd af tyska och ryska konstnärer hade inunnit sig i samma ärende, men som jag ej kände lem, höll jag mig på afstånd. När drottningen com, blef det naturligtvis ett rysligt bockande ch skrapande, men jag stod stilla och ville ej ränga mig fram. En af hofdamerna hade likväl bserverat mig och hviskade några ord till Heneg Maj:t, som vände sig om och, då bon blef nig varse, gick öfver till mig, till stor förvåning ör de många herrarne, som förut ignorerat mig. jag skyndade naturligtvis drottningen till mötes; won gjorde mig flera frågor angående arbetet och uttalade sin önskan att få det färdigt så fort som möjligt. Jag svarade, det jag ville göra allt, som stod i min förmåga, hvarpå H. M:t räckte mig sin hand och bad mig tillskrifva henne, när jag var färdig med mitt arbete. Jag tackade för henes godhet, sade mitt farväl så pent som möjligt och dermed skildes vi åt. — En bruksegendom — säger WermiTidning — som haft märkliga öden, försåldes härt städes under de sista dagarne af det gamla åre inför konungens befallningshafvande och återkom efter att hafva varit uti fem särskilda egares hän der, af hvilka alla, utom en, måst stoppa, uti bru kets första grundläggares, brukspatron Fitinghoffs, ego. Det var nemligen Conradsfors bruk, med en areal, öfverstigande fem tusen tunnland, som försåldes för en spottstyfver, 35,000 rdr rmt. Bruket anlades på 40-talet på Östmarks finnskogar, men räknade endast få ärs tillvaro, då ett häftigt skyfall uti Augusti månad år 1844, som på få timmar förvandlade bäckar till våldsamma floder, bortspolade såväl smedjor som såg och qvarn. Dels genom finnarnes envisa svedjande och dels genom det stora antal getter, som i denna trakt framfödes, är den bergiga marken på många ställen ända intill mossan beröfvad all vegetation. Mossan spelar en vigtig roll i naturens stora hushållning. Genom sin växtbyggoad besitter den förmågan att i stor myckenhet uppsupa och länge qvarhålla regn och snövatten. Den är vid häftiga regnflöden att anse som en hålleller säkerhetsdamm för nedanom liggande trakter, och under torra somrar en reservoir, hvilken så småningom aflemnar sitt vatten till källor m. m. På grund af ömmande omstär digheter och kanske äfven för den högst ovanliga tilldragelsen, erhöll brukspatron Fitinghoff ett statslån för brukets återuppförande, och efter få månader hörde man hamrarne återigen slå sina tunga slag. Hr F. försålde bruket till sin bror, kapten F., för 190,000 rdr. Vid denna tid upprättades af bergmästaren von Schåle ett värderingsinstrument öfver bruket och egendomen, och uppkom dervid till en summa, som vida öfversteg en half million. Efter kapten F:s fallissement försåldes egendomen till ett handelshus i Stockholm för cirka 70,000 rdr; detta åter försålde densamma till brukspatron R. Wejdling, och efter denne se: nares fallissement inköptes den af apotekaren C E. Wejdling för cirka 50,000 rdr. Apotekaren W. bortbytte densamma mot ett par stenhusegendomar i Stockholm, men — när bruket skulle tillträdas visste man ej hvar egarne funnos och ingen mot tog egendomen, utan den låg länge för fåfot. Efte! mycket bråk återfunnos egarne, och nu såldes egendomen, som vi nämnt, på exekutiv auktion.