Aftonbladet – 22 januari 1870, sida 2

— Från Rom, I Göteborgs HandelsTidning läser man följande tvenne bref från den unge bildhuggaren J. Börjeson i Rom, skrifna till en af hans gynnare i Göteborg: — — Jag kan ej underlåta att omtala en högst oväntad och lycklig händelse, som i dag inträffat och som trÄigen kommer att vara af stor betydelse för min framtid. Jag stod i dag som vanligt på min atelier och arbetade på min kägelspelare, då det bultade på dörren. Som jag ville vara i fred och dertill var rädd att det kunde vara ett besök, som alls icke konvenerade mig, öppnade jag icke. Efter en stund kommer portiern upp och berättar, att una regina (en drottning) hade varit här för att besöka mig, och att det varit hennes lakej, som bultat på min dörr. Jag tog naturligtvis för afgjordt, att det varit ett misstag och att besöket ej gällde mig, utan någon annan konstnär i huset, och brydde mig ej vidare derom. Men då jag kom tillbaka från middagen, kom franska riktigt en lakej och anmälte att Hannes Maj:t drottning Olga af Wiärtemberg (född storfurstinna af Ryssland) ville besöka mig klockan 3. Jag bad naturligtvis H, M:t vara välkommen, men önskade att jag varit på Otaheiti eller något annat fjerran liggande ställe. Välan! här fanns ingen räddning. Ateliern blef i hast uppsnyggad så godt sig göra lät; sjelf undergick jag äfven en liten fejning och öfverläste i tankarne ett långt och vackert tal på italienska till den nådiga drottningen. Klockan 3 kommer portiern med andan i halsen och ropar: Ecco la reginalv Jag fick hatten i hand och in träder en hög, smärt och vacker dam, åtföljd af sin uppvaktning. Jag glömde af hela det vackra talet och kunde endast framstamma om den alltför stora ära, som vederforsmina ringa studier genom ett sådant besök. Drottningen smålog mycket vänligt och sade, att hon hört talas om mig (af hvem, vete vår Herre) och ville se mina arbeten. Nu började ronden. Hon betraktade först mina kägelspelare och yttrade sig i mycket smickrande ordalag om detta arbete. Derefter besåg hon alla Mina skizzer, i hvilka hon, skam till sägandes, var helt förtjust. Besöket varade en timme och slutade dermed, att drottningen frågade, om jag ville utföra någon af dessa skizzeri naturlig storlek, och hvilket jag helst ville utarbeta. Då jag märkt, att hon med särdeles förkärlek fästat sig vid enr grupp, föreställande två sjöjungfrur, valde jag denna, och dermed var beställningen gjord. — Drottningen tog afsked och yttrade då hon gick: Ni är en drömmare, men jag hoppas ni skall göra drömmen till verklighet, vartill jag svarade med en djup hofmannabugning: Ers Majestät har förverkligat den — hvilket jag tycker var ganska pent sagdt till att vara af mig. f Lyckan tyckes alltså verkligen vilja skjuta mig ram. Jag börjar i morgon med att lägga upp grupen, ty drottningen vill se den innan hon lemnar om, så att nu har jag fått riktigt brådtom, men det tycker jag om, — — . I ett följande bref af den 16 Dec. skrifver åter hr Börjeson: — — Fabriken är nu i full gång och jag arbetar bokstafligen med både händer och fötter för att medhinna hvad jag nu har beställning på. För det första vill jag hafva mina kägelspelare