Aftonbladet – 21 januari 1870, sida 2

grannskap, och är det som syns bäst för alla som komma sjövägen till Stöckholm. På detta sätt pratade man och fördref tiden så godt man kunde, till dess Ran svängde in i Tenösund, och Waxholms fästning med-den lilla staden syntes midt frams för fören. Der ha vi bestämdt Waxholm! utropade den unga flickan. Det slår in, försäkrade Figge, der ha vi den stora staden, strömmingens och skute skepparnes. förlofvade land! Måtte ni nu bara råka den der familjen hemma som ni känner. Abja, jag hoppas väl det! Man skall väl inte ha otur i allt heller! Och nu får jag tacka herrarne på det hjertligaste för den välvilja och artighet ni visat mig! Det är så månvga som sagt mig att ett ensamt fruntimmer inte har mycket sådan att påräkna af de unga herrarne; men om sa är, bar jag varit nog lycklig att träffa ett par lysande undantag från regein:s — — . ask Och hon räckte dem leende s... lilla handsk beklädda hand till afsked, just som rvm. saktade farten för att lägga till vid skeppsbron i Waxholm. Jag hoppas det inte skall vara sista gånen vi råkas., svarade Figge, i tanke att erigenom locka ur den unga flickan hvad hon hette; men-deri bedrog han sig, ty med en lätt böjning på hufvudet hoppade hon i land och lemnade Figge och Nicke qvar på däck, der de något snopna sågo hur hon med lätta och spänstiga steg gick framåt den förnämsta gatan i Waxholm. (Forts.)