Aftonbladet – 21 januari 1870, sida 2

derföre icke vid beräkningen äf statsverketå inkomster lemnas ur sigte. Tullmedlen tilltrodde sig hr finansministern; midt under intrycket af den ogynnsaihima ställningen i början af förlidet år, att beräkna för 1870 till 14,800,000 rdr. Han hade då att hänvisa på året 1868, då tullen gifvit 14,700,000. Nu har han sig bekant, att tullintraderna under 1869 utgjort i det närmaste 14 millioner, eller 1 million rdr mer än riksdagen hade för det året beräknat; han vet tillika, att detta inträffat oaktadt den oja skörden väl endast under den senaste elen af året kunnat utöfva något inflytande på importen, och han har nu framför Big de ljusare utsigter, som ökad närlngsverksamhet och konsumtionsförmåga öppnat för den närmaste framtiden, men hän inötser dock icke någon förhöjning i tullinkomsterna under 1871 utöfver hvad de visat sig utgöra under året 1869. Detta synes oss likaledes föga öfverensstämma med den tuppfattölög, som gjorde sig gällande hos hr finansministern då han förlidet år, utan ringaste aning om og rika skörd, som skulle komma att inbergas, tilltrodde sig att för 1870 antaga eh tullinkomst af 14 millioner rår. Med ätseende slutligen å bränvinstillverkningsmedlen är motsägelsen, mellan hr Btiatöministerns uppfattbiög och argumentation förlidet år oc den, han pu framlagt, ännu mer i ögonen fallande. Under förlidet års tryckta ställning och mörka utsigter tvekade han icke att, såväl vid statsverkspropositionens afgifvånde i årets början som vid beräkningens definitiva fastställande af riksdagen i Maj månad, försvara tillverkningens antagende för 1870 till 14 millioner kannor, hvilken tillverkning skulle, å 70 öre pr kanna, lemna en inkomst af 9,800,000 rår. Det vore icke rätt — yttrade han i debatten den 8 Maj — att fästa uteslutande afseende vid de båda olycksåren 1867 och 1868, då rågoch pPotatispriserna vart uppjagade, det förra till 30, det senare till 8—10 rdr pr tunna. Man borde taga i betraktande de tio åren; som föregingo dessa två tär, öch man skulle då finna, att bränvinstillverkningen icke under något af dessa år understigit 14 millioner kannor, men att den deremot under två af dem uppgått till öfver 19 millioner kannor, Han fästade vidare uppmärksamheten erpå, att om man gåfve akt på förhållandet efter hvarje års skörd, så funte inan, att tillverkningen änder de sista åtta åren, med inberäkning således af de två åren 1867 och 1868, uppgått till 14 inilioner kannor, Man borde derför icke tveka att beräkna tillverkningen till nämnda belopp. re Geremot, hurn annorlunda räknar och argumenterar icke ht fbänsininstern! Han föreslår riksdagen att för år 1871 beräkna tillverkningen till endast 12,500,000. kannor, och i sina motiver har om helt, och hållet fört bort både de tio åren, som föregingo 867, öch de åtta åren, som föregingo 1869. Nu är det icke längre fråga om att upptaga inkomsterna till det belopp, hvartill de visat sig uppgå under normala förhällanden. Nu byggas kalkylerna nästan uteslutande på de tre sista åren, bland hvilka befinna sig just dessa två olycksår, vid hvilka. frih; af Ugglas i fjol förklarade, att föah icke finge fästa uteslutande alsbondår Och hvad är det som kömmit honom att så hastigt glömma de fordna teorierna eller förlora tilliten till dem? Jo, endast och allenast den omständigheten, att tillverkningen under nästlidna höst, vaktadt den rika skörden och de jemförelsevis låga priserna på spanmål, icke ens uppgått till samma kannetal, som hösten 1868, då skörden i landet var mycket tva. Så svåg var således hr finånöministerns tro pårde lärdomar iman har att hemta af de normala förhållandena och af, medeltalen under en längre följd af år! År det så omöjligt att finna orsaker, som ktnha förklara den exceptionelt ringa bränvinstillverkningen förliden öst? Har det icke tilläfventyrs inträffat, att den fortfarande milda väderleken, söt tillåtit landtmannen att länge fortsätta höstarbetena öch som hållit sjöfarten öppen i en god del af våra hamnar, medgifvande en fortsatt spanmålsutskeppning, som erfordrat en forcerad ansträngning för tröskning, på rätt många ställen hindrat bränneriegare att begagna sig af bränningsterminerna under höstmånaderna, hvilkas milda temperatur för öfrigt varit alltiog annat än förmånlig för bränneribandteringen. Och hafva icke vissa spekulanter och spekulationer haft Inflytande på en del bränneriegares beslut att icke beagba sig af höstmånaderna för bränvinsränning, något som temligen allmänt förs ljudits. Det är för öfrigt en annan omständighet som hr finansministern synes alldeles förgäta eller förbise, och det är att den tendens till minskning i bränvinstillverkningen och brälvinsskatten, som han sjelf påvisat, torde ha sin grund icke blott i de senare årens skördeförhållanden och i en minskad konsumtionsförmåga, utan äfven, och till en icke oväsentlig del, i den skatteförhöjning som redan inträdt. Månne icke dessa sista år kunna anses erbjuda den lärdömen, att mar nu kommit till den pönkt i afseende å bränvinsbränningsafgiften, att dess ytterligare förhöjande medför en minskad atkomst af beskattningen. Deraf följer alldeles icke att konsumtionen samma grad minskas. -Premiet på lönnbränning och smuggling är redan så ansenigt, att det kan tagas för temligen gifvet, att en del af behofvet fylles genom anlitande af dessa olagliga utvägar, och det är 1 sanning beklagligt att, då man såsom finansministern betraktar bränvinsskatten såsom en kautschuksnodd, som kan töjas ut efter behag, man helt och hållet förbiser den demoralisa-: