Aftonbladet – 20 januari 1870, sida 2

gelska skeppet Cassipoore, har skrifvit hem ett bref, hvarur D. N. meddelar följande: Den 30 December gingo vi ut från Liverpools hamn på resa till Calcutta med engelska skeppet Cassipoore om 1400 tons drägtighet. Den 8 Jan. omkring kl. 2 e. m. öfverföllos vi strax utanför engelska kanalen af så hårdt väder, att vi började förlora allt hopp om räddning. Vårt fartyg, som var lastadt med salt, var särdeles utsatt för den öfverhängande faran, emedan lasten försköt sig öfver i lä, i följd hvaraf vi ej kunde komma för-ut för att lossa skot och fall, utan alle man måste uppehålla sig akter-ut på halfdäck. Under natten blåste skoten loss, så att seglen så småningom allt mer och mer söndersletos och upplöste sig i trasor. Kl. !, 6f.m. följande dag sprang skalkningen på akterluckan loss i följd af den svåra sjön, som oupphörligt vräkte öfver fartyget, så att vattnet slutligen rusade in uti lastrummet, hvarigenom fartyget till den grad blef fyldt med vatten, att det började allt mer och mer sjunka, hvarför vi gjorde nästan öfvermenskliga ansträngningar för att få ut den enda båt som ännu fanns qvar (alla öfriga båtar voro spolade öfverbord), och lyckades det mig jemte åtta man af besättningen att komma i den förutnämnde båten. Vi voro flera gånger nära att fastna i fartygets rigg, men lyckades genom våra ansträngningar slutligen befria oss derifrån. Ungefär tre minuter efter det vi lemnat fartyget började detsamma att sjunka och sjönk alltmer i skötet på den falska Ran, då sjutton man af besättningen funno sin graf i det kalla djupet. En annan svensk, son till provincialläkaren i Östhammar, dr Blume (vi voro fyra svenskar ombord) samt en till vid namn Ohlsson (födelseorten obekant) hade fått fatt uti en reserv-spira och uthärdade under ett och ett halft dygn alla dessa svåra marter, som hunger, törst och vattenbad utöfvade på dessa arma varelser, då Olsson slutligen bergades af en engelsk ångbåt, men Blume, hvars fysik ej kunde motstå dessa öfvermenskliga an strängniogar, redan hade dukat under, så att han såsom en sann, redbar svensk sjöman funnit den sista säkra hamnen, den sista goda ankarplatsen der timglaset stilla rinner ut i frid. Vi, som varit mera lyckliga och funnit vår plats eller, rättare, räddnivg uti båten, tillbragte der två fasansfulla dygn utan både mat och dryck med för fortskaffningen endast två och en hal åra uti båten samt endast våra sydvester och sjö stöfflar att länsa densamma med. På tredje da gen blefvo vi upptagne af: en annan engelsk ång båt, hvarest vi at befälet blefvo behandlade på de mest förekommande och välvilliga sätt, hvårefte: vi landsattes i Plymouth, derifrån vi beordrade: op AMOuth och Liverpool, och nu äro vi al right. Ohlsson ligger för närvarande på hospital i Li verpool. Den tredje svensken ombord hette Öster man. ————