Aftonbladet – 19 januari 1870, sida 3

ajatt atergälda, inga små artigheter att beIsvara, behöfver icke gå och bocka sig för Iden ena och trycka handen på den andra och har heller ingen särskild anledning knyta näfven åt någon. Han kan vara fullkomligt fri och opartisk. Det är just medan man ännu är ung och obekant, som man bör säga ut hvad man tänker om personer och förhållanden, sade till mig nyligen en gammal man. -Snart kommer man i relationer, och då är det äfven med den bästa vilja i verlden slut på opartiskheten. Man tror si visst vara mycket oberoende, ty man vet ned sig sjelf att man vil vara det, men man är det icke, man kan det icke, då man sjelf tumlar om bland antipatier och sympatier, skapade af förhållandena, icke vill stöta den -Jena för hufvodet, anser sig kunna vara skarp mot en annan, som varit skarp mot en sjelf, finner klippor öfverallt, tycker sig böra kryssa i stället för att sticka djerft upp i vinden. Nej, unge vän, ni skall icke vänta på verldserfarenheten, utan gör ni er en åsigt och tala ut den redan i början, innan ni ännu skaffat er ett namn, Modifikationerna kunna komma sedan, men hufvudriktningen är åtminstone gifven en gång för alla. I många stycken är min åsigt ännu icke färdig, men jag lyder ändock den gamle mannens råd och ämnar: belt obesväradt göra mina ströftåg öfverallt och plocka upp hvad 1Jag finner här och der. Det är för öfrigt väl Jicke så farligt, om jag gör en liten misstteckning någon gång, ritar t. ex. en näsa för lång och en panna för smal, ty det är ju licke fråga om akademiska prisuppgifter, mycket mindre om verkliga konstverk, utan bara om fria pennstreck i alla möjliga direktioner, 5ors och tvärs, upp och ned, grofva och fina — de fina blifva kanske icke så många — långa och korta, mest krumelurer, men dock licke alldeles utan mening, icke utan afsigt att visa en åsigt, så som jag nyss antydde. j , Om riksdagen vore litet längre kommen, skulle jag börja mina pennstreck från det hållet. Nu gör jag bara en liten sväng åt Riddarholmen. — Det har blifvit sagdt, att den nu började riksdagen icke kan blifva politisk. Hvarför skulle den icke blifva politisk? Ormen lurar bland blommor. De mest oskyldiga frågor kunna antaga en politisk karakter, om blott vinden blåser åt det hållet. Jag skulle tro, att det är just hvad vinden roar sig med. Vi äro verkligen icke isolerade i verlden. Nog hafva protektionisterna arbetat på att isolera osg, men det bar icke lyckats. Ej lyckas det dem heller att få handelstraktaten med Frankrike upphäfd. När den nya ministeren i nämnda land kom till styret, klarnade våra protektionisters anleten, och de långa dragen drogo sig tillsamman till ett förhoppningstullt småleende — jag begagnar ett vackert uttryck för ett ganska fult drag. Jag förmodar att ni sett guttaperka-ansigten, som förändra uttryck alltefter. som man klämmer på dem. Nu kom det en klämm från Frankrike: Pouyer-Quertier, den store skyddsmannen, hade öppnat en ny campagne, och det vore ju möjligt att Emile Ollivier ville visa sig så konstitutionel, att han strök öfver den fria handelspolitiken, det enda hvaruti den napoleonska despotismen visat sig liberal. Man lefde i flera dagars förhoppningsfoll väntan. Nu är hoppet åter utsläckt: ingen förändring i handelstraktaten. Frankrikes protektionister klaga öfver, ja de svära på, att den fria handelspolitiken störtar deras land för att rikta alla andra nationer. De andra nationernas protektionister aflägga ed på, att samma politik riktar Frankrike och störtar de andra länderna... Och likvälrör hon sig,, sade Galilei; likväl går det framåt, trots alla som vilja bålla igen. Det är från Frankrike vinden blåser ännu en gång. Der har politiken kommit på modet. Hvarför skulle den då icke göra så äfven hos oss? Hvarför skulle vi ej få en politisk riksdag? Har det blifvit parlamentarism i Frankrike — det ser nästan så ut — kan det blifva fråga derom äfven här? Med handkyssningsceremoniens försvinnande försvann kanske mera än man tror af det gamla, och sydvestanvinden finner fältet temligen rent. Det gifves ännu länder på jorden, der man kysser på hand, icke blott sköna fruntimmershänder, hvilket kan vara en vacker sed ännu så länge, utan grofva samt någon gång ej alldeles så propra karlnäfvar. Det är skyggt att tala om, men det kan vara å propos, i fall någon på onsdagen i denna vecka skulle sörja öfver att den svenska handkyssningsceremonien i rikssalen fått vika för tidens demokratiska sträfvanden. Man kan verkligen få vara vitne till en sådan ceremoni ännu i våra dagar, men det är något långt härifrån, ifall man ej skaffar sig statsanslag eller förstår att skrifva resräks aan som göra en lång väg kort. Någonädes vid Nilstranden Tefver en man eller en varelse, som har åtminstone en aflägsen yttre likhet med ett exemplar af slägtet homo, afarten non sapiens. Jag förmodar att O. v. K. gjort denna intressanta bekantskap, fastän han ännu icke haft tid att berätta något om ceremonielet. Varelsen lärer i tretio år hafva legat på bara marken, på samma fläck och i samma kostym eller rättare utan all kostym: Många steg har han icke till Nilen, men emedan han aldrig rör på sig, så har har aldrig heller varit i vattnet. Jn större svin; dess större helgon, sade vår Nicander, då han i södra Europa hade gjort bekantskap med åtskilliga granna fäder af barfotamadkarnes ordvar. Muhamedanerna kunna vara ika tokiga som andra helgondyrkare, och lerför är fånen vid Nilens strand ett mycket stort helgon: Han rår naturligtvis också öfver väder och vind, hvarför bvarenda egy isk skuta, som far förbi honom, visar sin urtighet med att kasta ankar för en stund. Skepparen beger sig i land och kysser helsonets hand, hvilket naturligtvis också kostar vengar, ty en sådan kyss är pengar Värd, En dag for Kehdiven förbi. Han håller å att importera vesterlandets bildning, utan len påfliga ofelbarheten, den obefläckade afelsen och de många underverk, som på seare år väckt: helig häpnad inom den katolka verlden, och tyckte väl derföre att han unde saklöst ignorera handkyssningseeremoien, hvilken dessutom vore litet förnedrande ör en furste, som ej fruktar att hafva en nnan vilja än sjelfva sultanens. Hvad skulle usinerna — Khediven. är nästan kusin med starne i Europa, : atminstone syssling a 2 d As BR SE KV