Aftonbladet – 19 januari 1870, sida 2

Och vid slutet af supen tog Stark .in er butelj champagpe, och man drack de nyförlofvades skål i den perlande drufvosaften, och Nicke drack så djupt han kunde för att pi samma gång dränka sina qval och sin felslagna förhoppning. Klockan tolf skildes man åt, och sedan Edvard fått plocka ännu några blommor, och Nicke fått ett varmt handslag och en vänlig blick af den unga fästmön, lemnade han huset i sällskap med den lycklige fästmannen, som nedkommen på gatan fattade hans arm och sade: Ja nu göra vi sällskap igen, bror Nicke! men under temligen olika förhållanden emot sist.n Ja, betydligt olika! suckade Nicke, du är en lyckans gunstling du, Edvard — då jag deremot... . Seså, min bror, inga barnsligheter! Medge att du kunnat råka värre ut — , Jag? hvad... hvad menar du? Jag menar att du kunnat råka ut för en flicka som gjort narr af dig, och för en älskare som slagit in refbenen på dig. Seinte så förvånad ut, kära bror Nicke... Jag känner till alltsammans. Jag vet att du trott dig vara kär i Olara, att du tänkt slå mig ur brädet, och att du ansett dig hafva anledningar att tro dig vara älskad tillbaka. Det är inte sannt, svarade Nicke ifrigt, jag nekar visst inte till att jag varit litet förtjust i Clara, men jag har ifrån första början vetat att du var den som hade bästa apparanserna dervidlag. Men du skall ju ner åt bögvakten... då är det krokväg för dig att gå den här vägen. Godnatt och lycka tilll, Nå som du vill, svarade Edvard, när du får sofva på saken, så hoppas jag att du blir Mera lugn och att vår vänskap blir den