Aftonbladet – 19 januari 1870, sida 2

— Hr Asger Hammerik, den unge danske kompositören, ger en konsert i De la! Croixs stora salong nästa söndag kl. 1:2 e. m. Programmet till denna konsert är ovanligt inbjudande. Den kommer att inledas med en judisk trilogi (icke indisk såsom det genom tryckfel stått att läsa i flera tidningars annonsafdelningar). Som bekant, visade de tordna israeliterna icke några anlag för den plastiska och tecknande konsten, men deremot så mycket större för poesi och musik. Detta härledde sig icke ensamt af religionens strängt monoteitiskar karakter och dess uttryckliga bud: du skall icke göra dig något beläte, ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofvantill är i himmelen eller efter det nere är på jorden; ej heller efter det, som i vattnet är under jorden; utan det kom sig tillika deraf att — såsom man kan döma af alla de. gamla hebreiska poemerna — att rörligheten hos deras fantasi var alltför stark, häftig och djerf, för att tillstädja det lugna utförandet af en plastisk bild. Det är klart, att redan tidigt musiken skulle vara älskad och utvecklad hos ett folk med en så öfvervägande tendens åt lyriska, det rörliga, det rytmiska. Den gamle alexandrinern Philo berättar, att Moses vid Faraos hof tagit undervisning i diktoch tonkonsten; att han haft begrepp om rytm visar sig uti hans hymnsånger, som skulle framstå i sin fulla lyriska kraft, om de icke vore så illa öfversatta, utan det ringaste sinne för det poetiska i bilder och innehåll och utan blick för den rätta vVersindelningen. Den berömdaste af dessa hymner är den, som sjöngs till Guds lof sedan de förföljande epyptierna drunknat i Röda hafvet (2 Mose B. kap. 15). Herder och andra stora kännare ha trott sig i denna hymns beskaffenhet upptäcka, att den utfördes af tvenne körer, som utförde vexelsång. Det heter också att Moses syster Mirjam tog en trumma (tamburin) i sin hand och alla qvinnor följde henne efter i dans med trummor (tamburiner) och Mirjam sjöng före dem första versen af det at Moses författade qvädet, hvari alla instämde. Vid sammanträffandet med en portugisisk jude har herr Asger Hammerik af honom erfarit, att inom den gamla portugisisk-mosaiska ritus finnes bevarad en melodi, som enligt traditionen skulle härleda sig ända från Moses tid och vara den till hvilken Moses och Mirjams hymn sjöngs. Hr lammerik upptecknade denna melodi och fann sedermera att denna anteckning fullständigt öfverensstämdt med en, som fanns gjord i ett manuskript från 1600-talet uti kejserliga biblioteket i Paris och öfv ades ytterligare af att