Aftonbladet – 18 januari 1870, sida 3

SPORSSA SR PUTSESF CSA RULIMIPRAVATE NVAN Mp rad släpptes fram. I Neuilly, der på hela dagen ingen polis visade sig, gick det emellertid högst lifligt till. Efter ceremoniens slut begåfvo sig de hundratusenden efterhand på hemvägen i skaror at 2 till 6000, en bland dem ända till 60,000 man stark, men först efter kl. 6 var NeillY helt och hållet utrymdt. Den talrika skara, som omkring kl. 6 anlände till Champs Elysees, föranledde den choque, hvarom vi redan talat och som bivistades af inrikesministern till häst. Det var alldeles samma scen som i Juni. Polisen och husarerna höggo med verkligt raseri in på massan, som sökte rädda sig i sidoalleerna och buskagerna. Många sårades och ett antal häktningar skedde. En del af skarorna tog vägen Rue de Rivoli uppför, de; andra öfver boulevarderna. De sjöngo marseljäsen och ropade: Ned med kejsaren! Det kom dock ej till några vidare allvarsamma scener. Den ena af skarorna, som tog vägen öfver bulevarderna, råkade dock omkring kl. 7 i konflikt med polisen på Boulevard Montmartre. Denna skara, som var beväpnad med revolvers och dolkar, gjorde motstånd. Flere polissergeanter erhöllo dolkstygn, och några at skaran häktades. Lugnet blef dock snart återstäldt. Senare på aftonen föreföllo väl åter oroligheter på samma boulevard, men de blefvo här, liksom på några andra punkter at hufvudstaden, snart stillade. En polissergeant blef dock härunder dödad. Han hade med en mankill slagit en person, som derpå stötte honom en dolk i bröstet. I Paris uttalade sig den allmänna meningen alltmera mot regeringens åtgärd att ställa Rochefort under åtal. Man fruktar att detta endast skall inkasta ett nytt jäsningsämne till de många som redan gro hos Paris befolkning. Den allmänna meningen är tillika så afgjordt emot allt hvad emöter heter och så bestämd för att med fasthet fortgå på den fredliga utvecklingens väg, att man tycker sig lognt kunna åt folkets sunda omdöme öfverlemna fördömandet af Rocheforts och hans anhängares agitationer. Emile Girardin i Liberig uttalar sig isynnerhet med mycken kraft emot hela åtgärden och erinrar Ollivier om ett yttrande, som han endast för åtta månader sedan hade vid valmötet i Chatelet den 8 Maj. Hvad pressen beträffar, yttrade han der, har jag ej för henne begärt mer än Benjamin Constant, mer än vensterns medlemmar? Juryn är mig ej nog: hvad jag för menniskotanken fordrar är fullkomlig strafflöshet. Jag skiljer mellan handlingen och åsigten. , Handlingen hemfaller under strafflagen. Asigten medför endast den inteltektuella eller moraliska ansvarigheten hos den person som uttalar henne. Se der min tanke! Libertö tillägger med anledning af detta yttrande: Ministern af den 2 Januari skulle praktiserat den teori som förfäktades af talaren den 12 Maj. Men olyckligtvis är det med besittningen af makten på samma sätt som med källan i Sainte Allyre vid Clermont. Den senare petrificerar de saker man kastar deri, på samma sätt som den förra petrificerar de redligaste viljor och de yppersta intelligenser Som vi i går af stämningen hos kammaren trodde oss kunna förutsäga, har hon äfven efter gårdagens debatt med den starka majoriteten af 226 röster mot 34 gifvit regeringen det begärda tillståndet. Minoritetens röster äro utan tvifvel vensterns. Venstra centern synes deremot mangrant ha röstat med regeringen. Enligt Figaro för den 13:e skall marskalk Canrobert dagen förut ha fält ett yttrande, som, om det är sant, visar att lidelserna ej varit mindre uppdrifna på den ena sidan än på den andra. Marskalken skall ha sagt, att han vid underrättelsen att det första offret fallit genast skulle sätta sina chassepots i verksamhet, och då skulle på några timmar 40,000 . rebeller skaffas ur vägen. Temps fordrar, att kommendanten i Paris skall åläggas att formligen desavouera dessa honom tillagda ord. Ollivier skall hos krigsmistern beklagat sig deröfvrer. Ett rykte hade på de senaste dagarna spridt sig att Rochefort ville nedlägga sitt mandat till fördel för Ledru Rollin. Detta rykte blef af honom sjelf i torsdagens session i kammaren formligen vederlagdt. Times anmärker i en ledande artikel om händelsen i Auteuil. Det märkliga vid denna sak är, att man strax haft laddade pistoler till hands. Om prins Pierre Bonaparte tog upp den ur sin ficka, eller från en vapensamling i sitt rum, är ännu oafgjordt (det är det, som bekant, ej); men det är klart att en revolver var i närheten då ordvexlingen började. Det är vidare klart, att då Noir var skjuten, äfven Fonvielle drog upp en pistol ur fickan för att försvara sig. Att sekundanter gå med vapen i fickan att frambära en utmaning och att de finna den besöket gäller likaledes beväpnad, är något alldeles nytt i de europeiska hedersaffärernas historia. Vi ha visserligen hört, att dylikt förekommer i Missouri och Texas, men det förvånar oss att få höra sådana förhållanden omtalas i Europa. En katastrof sådan som denna kan möjligen tjena att dämpa den på nytt vaknade benägenheten att afgöra hvarenda tvist med sabeln eller pistoler. Prins Pierre skall till sitt förfogande ha ao kent ALA Reka Vr fd BR RR en beqväm våning i conciergeriet. Han fårl mottaga besök af sin hustru och sina barn. ! Dr Tardieu, som haft i uppdrag att verkställa den medikolegala undersökningen, påstår att skottet, att döma af de kläder, som Noir vid tillfället burit, aflossats på sex eller åtta stegs afstånd. Likaledes skola hålen i Fonvielles paletot visa, att de efter honom afskjutna skotten ej lossats på nära håll. Från prins Pierre Bonapartes ungdom berättar en korrespondent till Köln. Zeitung följande episod: Prins Pierre Napoleon har alltid varit en desperat karakter. Sin ungdom tillbragte han till större delen på fädernegodsen i Kyrkostaten nära den toscanska gränsen. De sko-1 giga, ödsliga trakterna i detta landskap äro. ett tillhåll för vilda sällar, stråtröfvare, smugglare, tjufskyttar och mördare. Blodshämd och mord höra till ordningen för dagen hos dem. Med detta patrask lefde prins Pierre på den förtroligaste fot ända till år 1836. Då blef han misstänkt att ha varit delaktig 3 mordet å en man af nyssnämnda skrot och