Aftonbladet – 18 januari 1870, sida 2

NICKE HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE AF FRANS HEDBERG. För all del, herr kgl. sekter! inföll frun hastigt, ni får inte tänka på att gå! Min man kommer väl snart, och ni får ändtligen lof att stanna qvar till -qvällen. Om Starken får veta att ni varit här, och att viinte hållit er qvar, så skulle han aldrig förlåta oss det! Dröj nu för all del och håll Clara sällskap en liten stund, medan jag går ut och ser efter att vi få något till qvällen ... men det blir mycket tarfligt och enkelt, det säger jag på förhand. Men kan inte jag i stället, mamma? frågade Clara ifrigt. Nej, mitt söta barn! håll du kunglig sektern sällskap, och så ertappade Nicke återigen en af de der blickarne, det är bättre att jag går ut... ja, kgl. sektern ser hvad jag hyser för ett stort förtroende till kgl. sektern. Det är minasan inte alla ungkarlar som en mor skulle våga lemna sin dotter ensam med... men kgl sektern! det är en annan sak, det! Och dermed försvann fru Stark med ett vänligt leende, i det Nicke var både smickrad och förargad öfver förtroendet, smickrad derför att man trodde på honom, och förargad derför att man ansåg honom så litet farlig för en ung flickas lugn och rykte. Men Nickes godmodighet och verkligt hederliga sinnelag gjorde att förargelsen snart försvann, och att det behagliga intrycket var det öivervägande, För den som kunde ranseka njurar, skaile In AA B pr 1192,