Aftonbladet – 18 januari 1870, sida 2

Inte på minsta vis!, försäkrade Nicke, jag har redan förut sagt att jag inte kan ha några underliga tankar om mamsell Stark. Det tackar jag kgl. sektern för; men just derför att så är, måste jag också å min sida vara fullt uppriktig, så svårt det än kan vara för en ung flicka, när det gäller en sådan sak som denna. Kusin Edvard har temligen tydligt låtit mig förstå att kgl. sektern skulle hysa ett mycket varmt intresse för min ringa person, och så smickrande än detta är och måste vara för mig, måste jag likväl helt uppriktigt säga att... att... HvadiHerrans namn säger mamsell Stark ? utropade Nicke alldeles handfallen, har ban sagt åt er att jag... det var ju tvärtom han som sa åt mig, att han... att ni... att han...n Ja, jag vill tillstå helt uppriktigt för er att jag tycker om Edvard, att jag tyckt om honom ända sen min barndom, och att jag aldrig skall kunna tycka om någon annan än honom. Detta var för mycket för vår vän Nicke Hult. Han blef alldeles blek och sprang upp från sin stol com om der skulle legat dynamit på dynan. Hvad i Herrans namn säger mamsell Stark ? stammade han slutligen. Sanpningen, herr Hult, rena sanningen. Då Edvard varit oförsigtigtig nog att inviga er i vår hemlighet, har jag ansett mig böra säga er detta, på det att vi inte skulle komma i någon skef ställning till hvarandra. Afhvad ni sist såg, har ni troligen fonnit att vår kärlek inte är den lyckligaste, ty min far vill på inga vilkor böra talas om någon förening oss emellan, och på bans uttryckliga tillsägelse har jag på senare tiden måst visa min kusin en köld, som varit långt ifrån mitt hjerta. sDet var således det som han menande, då