Aftonbladet – 17 januari 1870, sida 2

såg så riktigt hemtrefligt ut, att Nicke blef varm om hjertat på nytt. Clara lilla! sade fru Stark, gå ut och säg till att vi fåin en karafin punsch och litet äpplen! Ja strax, mamma lilla! svarade Clara hastigt och tycktes icke ha någonting emot att få komma bort på en liten stund. Jag fruktar, sade Nicke sedan Clara gått, batt mamsell Stark inte blef riktigt nöjd, när hon fick se att det var jag som kom, i stället för... För all del, bästa herr kongl. sekter, tro inte det! försäkrade frun med ett älskvärdt smålöje. Tvärtom! Vi sätta ofantligt mycket värde på er, fast vi inte kännt er längre än såln Åh, fru Stark är alltför god! Jag har ju så litet hatt tilltälle att... att på något sätt... kunna... hm! och Nicke visste icke vidare hvad han skulle säga. Hvad min man beträffar, så ä han då ulldeles förtjust i kongl. sektern, fortfor frun, soch det är minsann inte ofta som Starken ir förtjust i någonting! Men han gör då nte annat än talar om de der vackra verserna till brudtärnorna! Och hvad Clara veträffar, så kan hon aldrig glömma kongl. sekterns vackra försvar för qvinnporna sist, och inte jag heller... för det är minsann inte fta man får höra en ung man yttra sig på let sättet i våra tider! Ah, herrskapet ä allt för goda! svarade Nicke förtjust, det skall väl inte alla vara ika unga Pipelin, heller! Gudnås så visst! suckade frun och såg nycket lidande ut, de flesta karlar sjunga samma visa som unga Pipelin! Och kongl. sektern är då ett sådant undantag, så det ir riktigt märkvärdigt. Hade Starken varit sådan, så häde mitt öde inte varit så bekla