— Öfvertro. I Nerikes Allehanda läses: Julafton gick en skomakare ned sig på en å i Fel lingsbro socken. Man anade genast, alldenstund nämnda å, som han hade att passera, var belagd med svag is, det han i henne omkommit, hvarför man uppspårade och följde hans steg, tills han gifvit sig ut på den svaga isen. Nu kunde man se spåren efter. hans fruktlösa försök till räddning. Draggningar anstäldes af den omkomnes bror och andra personer under flere dagar; men då dessa fortfarande gäckade deras arbete, så rådde man den drunknades bror, att genast ge sig af till en klok gubbe i Köping.: Brodern reste genast, och de öfriga stodo der, förvånade frågande hvarandra, hvarför man ej förr kommit att tänka på en så enkel sak. Gubben fanns lyckligtvis hemma, och brodern underrättades bland annat om, först var den drunknade låg, nemligen 200 famnar från det ställe, der han gått ner sig,. Der skulle finnas en sten, ehuru under vattenytan; vore den väl funnen, hade man att till venster afmäta 2 famnar, och der skulle den drunknade skomakaren ligga. — Ofvannämnda berättelse har så mycket större anspråk på att vara sann, som nedskrifvaren af densamma under -en resa genom Fellingsbro har den omedelbart från den omkomnes bror. För att ytterligare göra sig trodd, hade den kloka gubben vetat öfverraska den rådfrågande med, att denne snart skulle gifta sig, att man knallade och stal litet emellan från honorin; att brodern, der han låg i vattnet, hade 17 rdr 50 öre på sig, nemligen två femmor, det öfriga silfver, af hvilka de båda förra notiserna för brodren voro fakta och den senare mycket sannolik. Gubben har namn om sig att vara fullt säker på sin sak. Äfven från Örebro har han med framgång varit rådfrågad, och er ärade tidning skall nog snart veta att bekräfta gubbens ofelarhet,