Aftonbladet – 17 januari 1870, sida 2

SALIV BYJVALI AVAIV BM PMM — Skandinaviskt siillskap I Wien. En korrespondent skrifver från österrikiska hnfvudstaden den 29 December till Berlingske Tidende följande: Som bekant är, finnas i många af Europas större städer Skandinaviska föreningar eller sällskap, så att nordbor, som på sina vandringar längta att höra sitt hemlands språk bland landsmän, kunna få tillfälle att drömma sig tillbaka till den kära Norden. Sedan år 1848 har ingen sådan sammankomst förekommit här i Wien, och det vann derföre lifligt intresse, när hr Walerius från Kjöbenhavn gjorde det första steget i denna riktning. Den kära Julen stod för dörren och julfesten firades af 30 nordbor från olika orter i de trenne rikena. Det var en glädjande syn, att så långt från hemmet få skåda de kära, välbekanta fanorna, som prydde festsalen. Omkring den 5 alnar höga julgranen sjöngs en psalmvers, och festkomitens ordörande, hr H. P. E. Hansen från Kjöbenhavn, bjöd vännerna välkomna till det med julrätter, som voro bekanta från barndomen, betäckta bordet. Nämda hr Hansen har varit här i 35 år, men älskar ännu med en ynglings hela värme det aflägsna fosterlandet, och honom hade vi att tacka för den behagliga öfverraskningen med den präktiga julgranen. Hr Nielsen från Kristiania, som här räknar nästan lika många år, har ej heller glömt det gamla klippfasta Norge. Hr A.F. Dahlberg från Kristianstad föreslog det första glaset för den kära Norden, för hvilken han talade länge och varmt. Förenen eder med mig, så slöt talaren, uti att från denna aflägsna del af Skandinavien sända tanken upp till det stora Skandinavien, Ett väldigt bifall beledsagade skålen. — Hr C. Möller från Kjöbenhavn föreslog i få, men varma ord skålen för konungarne Carl XV och Christian IX, hvilken mottogs med niofaldigt hurra. Hr Walerius talade bjertligt för slägt och vänner när och fjerran. Ändtligen följde en mängd tal, och en sång för modersmålet sjöngs. Efter måltiden samlades man kring en ångande punschbål. Vid första glaset sjöngs en sång af Dahlberg, och författaren höll en dertill hörande deklamation. Under den muntra stämningen märkte man icke huru långt natten var framskriden, förrän de nedbrunna ljusen i julgranen manade till uppbrott. Denna fest skall hos deltagarne länge lefva i friskt minne, och för att än ytterligare -bevara det, har gravören Ullberg från Stockholm åt -deltagarne präglat en liten medalj till minne af Skandinavernas julfest i Wien den 24 Dec. 1869.