Aftonbladet – 17 januari 1870, sida 2

— Svensk dramatik. Om hr L. Josephsons i dessa dagar på Göteborgs Nya teater uppförda skådespel, Kapten Gars, yttrar G. H. T. följande: Styckets tre första akter lofva mer än den fjerde akten håller; intrigen är väl anlagd, ehuru motiverna stundom förefalla nog svaga, t. ex. näsduksförvecklingen, som så väsentligt ingriper i händelsen; karaktersteckningen af konungen och den gamle bussen Mårten väl genomförd, deremot förefaller skildringen af prinsessan Katarina mindre naturlig, samt nästan vidrig iden olycksaliga femte akten. Ett af de förnämsta vilkoren för ett fulländadt drama är klarhet, men detta saknas i Kapten Gars, Ett verkligt missgrepp af författaren är hela den ofvannämnda femte akten. Den handling, som betingats af intrigen, afslutas med den effekfulla slutscenen i fjerde akten; den intriganta Katarina är straffad med sina egna vapen, kurfurstens åsigter blifva i ett nu förändrade, och konungen har fått sin älskade, — således är sjelfva skådespelet härmed slut, och denna åsigt delades äfven af publiken, som började aflägsna sig. I sitt nuvarande skick liknar skådespelet Kapten Gare ett fristående, fyra våningars hus, uppfördt i en något tung, obestämd stil, hvilket vid sin ena sida fått omedelbart tillbyggd en uthuslänga, som menligt inverkar på harmonien af det hela. Emellertid framkallade flera förtjenstfulla scener lifligt bifall, och det vårdade sätt, hvarpå hufvudrollerna återgåfvos af hr Ahlström och fröken Åberg, bidrog mycket till det välvilliga emottagande stycket rönte af publiken.