Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 3

: Några 23c : -en fråga för de Till Redaktionen af Aftonbladet Så mycket ha. i dessa dagar varit sagdt: taladt, disputeradt och diskuteradt omqvinnan och hennes ställning i samhället, om önskvärdheten och möjligheten af tilltänkta förändringar eller förbättringar, om Sannolika eller möjliga följder deraf, att detisanning kunde synas som ämnet vore uttömat. Detta är dock ej fallet, emedan koppt pågon länk af samhällets stora kcäja af denna vigtiga och mångsidiga tvåga förblifver oberörd. Det har ordats mycket om qvinnans ställning till universitetsbildningen, till läkareoch lärarekallet, till embetsmannabanan ; att nu ej tala om hennes ursprungliga och som ännu många förmena enda naturliga, den till hemmet, hvars nstilla verld på ett ganska komiskt sätt sålunda råkat blifva en verklig partilösen, en fana, kring hvilken striden varit hetast. En hittills blott i förbigående vidrörd sida af frågan vilja vi denna gång upptaga till belysning. Det gäller qvinnans ställning till fattigvården, enkannerligen sådan den de senare åren gestaltat sig i hufvudstaden. Fa och annan torde ännu hafva i friskt Busa den storm i ett glas vatten., som uppstod, då för omkring 30 år sedan de första välgörande frontimmerssällskaperna började organisera sig. Och det var ingalunda fråf den manliga sidan som ovädret häftigast bröt löst. De redbara, de aktade, deffyttiga matronorna voro egentligen de, hvilka med turbanens alla fjädrar darrande af en dygdig harm, ville, till och med ino sällskapslifvetg fridlysta åt nöjet helgade område, med bitande satirer eller krossande moraler söka återföra de unga fruama till kökets och barnkammarens heliga pligter. En plats — Pet stafningssätt, som i denna uppsats före. kommer, är det oe som a aritiden al mig nyss utj andra u agan, al , ländsis läsinge första samlingen — Ve