Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 2

Se der, hvad sa jag! Nu ä du arg fö att jag har sagt dig sanningen. Nå ja, de är rätt åt mig; och det kommer då inte ofta på! Seså, Nicke lilla! se glad ut nu igen så skall jag säga att du är skön som Antinous och växt som Apollo di Belvedere, och att alla qvionor från Ystad till Haparanda ä alldeles pingalna i dig! Det behöfs intel Svarade Nicke, i det han med stolta, sjelfmedvetna steg promenerade af framåt slätten, följd af Figge, som gick litet osäkert, men försökte hålla sig stadig, ty du må säga hvad du vill om mitt utseende och om qvinnornas ytlighet, och allt tocke der... men jag vet att det finns en som inte delar din tanka... en som bestämdt nom sig säger... Ska baronerna åka till stan? ropade i detsamma en åkare tätt invid dem, fin droska och hästar som ä som lokemetif!; Var så god, lilla goda herr grefven! Kör! ropade Figge och steg upp i droskan utan att ens sätta i fråga annat än att Nicke skulle följa med. Vänta litet! skrek Nicke, då kusken ville åtlyda Figges imperatoriska kör! han har ju inte mera än femti öre i fickan — då får jag ju lof att åka med, för att det inte ska bli skandal utaf! Och Nicke satte sig upp bredvid sin vän Figge, som innan de kommit till Djurgårdsbron, sof de rättfärdiges mest snarkande sömn å sin uttalade sanning. Hm! sade Nicke för sig sjelf, i det han betraktade den sluimrande vännen, det var märkvärdigt hvad Figge var-besynnerlig i dag! Sådan har jag aldrig sett honom: förr, han tålde visst inte vid punschen! I detsamma hördes ett högt utrop: Ur vägen bönder! och Nicke såg en hyrkuskvagn köra förbi i vildaste fart, och tyckte sig