Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 2

BYUUSSYSLOIMOLS IO0JdOP1 KOroRta Stå terna. Efter en korrespondent i Newyork till enelska tidningen Daily News meddelar Göeborgs Handelstidning några märkliga uppysningar rörande det i Förenta Staterna illämpade skyddssystemets inflytande på näingslifvet inom unionen, De äro hemtade ir den framställning, som chefen för skattxammarkansliet, Wells, nyligen afgifvit röande Förenta Staternas handel, industri, statsinkomster, m. m. Handelstidningen annärker i en inledning, att då nordamericanska republiken omfattar en hel verldsdel, rån Ishafvet till Vändkretsen, så: ligger i letta ofäntliga område ett fält nog för arbetsfördelningen och det fria utbytet. Förhållandet är i sjelfva verket nära nog detsamma som om hela Europa bildade en enda tullförening, ehuru skilnaden i fråga om folkmängden ännu är mycket stor och ett protektionistsystem, hvilket omfattar länder under så olikartade naturliga förhållanden som Amerika, kan icke vara på långt när så förderfligt som i Europa. Amerikanarne hafva dock börjat få erfara bittra frukter af det olycksdigra systemet. Att detta skulle föda smuggleri, försnillningar inom tullverket, m. m., ligger så i sakens natur att derom är ingenting att säga. Att det ping er en mängd konsumenter en oerhörd skatt, varat blott en obetydlig del kommer staten till godo, ligger också i sakens natur. Men härtill kommer ock — det är vår egen gamla erfarenhet — att många af de näringar, som skulle skyddas, gå i dess ställe tillbaka. Den nämnda korrespondenten tili Daily News anför i afseende å innehållet af mr Wells framställning bland annat, att mr Well anser den nu gällande tariffen, som i medeltal utgör 47 proc. af värdet, är öfverdrifven och onödig, och önskar att af 2000 med tull belagda artiklar, åtminstone en tredjedel måtte sättas pä listan af tullfria varor. Mr Wells öfvergår derefter till en illustration af den rnoinösa verkan, som tullsatserna utöfvat på vissa industrigrenar, hvilka de voro ämnade att direkt uppehålla, såsom ock på andra, hvilka de endast indirekt nådde. Så har tullen på läder haft en förstörande verkan på garfverierna och skomakeriet, hvilka den skulle hjelpa och skydda. Så har tullen på koppar vållat stor skada ej blott för fabrikationen af tapeter, der man begagnar koppar såsom substitut för bladguld, utan ock på kopparsmältarne, på hvilka de vise män, som uppgjorde tulltaxan, aldrig tänkte. Så har tullen på tackjern ruinerat skeppsbyggeriet och så har tullen på skuret virke beröfvat tusentals amerikanska handtverkare lyxen af ett hus. Ullproducenterna och ullfabrikanterna utverkade för två år sedan, genom förenade krafter, nära nog en förbudstull å främmande ull. Följden har blifvit, att priset å inländsk ull aldrig stått så lågt som nu; de amerikanska tygerna hafva sjunkit till den djupaste grad af dålighet och.den främmande importen är derföre större än någonsin (enauru naturligtvis konsumenterna få betala den oerhörda tullen); antalet af får har nedgått med 24 procent, och både ullproducenter och fabrikanter äro förtvifiade. — Mr Wells föreslår derföre upphäfvandet af tullen å virke, stenkol, ved, kopparmalm, hudar och läder samt bark, äfvensom en nedsättning i tullen å tackjern från 9 till 3 doll. pr ton, å salt I från 18 och 24 cents till 9 och 12 cents pr 100 skålp. 0. s. v. I samma anmärknivgsvärda framställning beräknar mr Wells, att det stera kriget kostat Amerika, när deri ingå förlusterna af industriens tillbakagång, m. m., den oerhörda summan af 1800 millioner . Till en ersättning härför har under de sista 8 åren. inflyttningen gifvit Amerika 2 millioner invånare från Europa och 50,000 kineser. Efter krigets slut hafva 13,000 miles (e:a 2000 svenska mil) jernvägar tillkommit, öppnande för bosättningen och odlingen 390 qvadratmiles (ett område större än hela Frankrike). Under samma tid hafva 18,000 miles nya telegraflinier tillkommit. Oaktadt landets produktionsförmåga mycket tillväxt, och nationalförmögenheten ökats ofantligt, så har icke den allmänna välmågan gått framåt, utan tvärtom. Och en af de väsentligaste orsakerna dertill ligger i de ofvannämnda onaturliga tullsatsesna, hvilka isynnerhet drabba jordbrukaren. Vill han hafva, heter det, salt, så kan han få det i Liverpool eller Kadix till 7 å 10 pence pr bushel, men i Amerika måste han betala det med 1 sh. 8 d-å 1 sh. 10 d. pr bushel. På samma sätt med stenkol, möbler, väfnader, m. m. Naturligtvis drabba dessa missförhållanden äfven i högsta grad handtverkarne, tjenstemännen, skollärarne m. fl. Aflöningarne hafva visserligen stigit, men ingalunda i samma proportion som priserna. Se der, tillägger H. T., hvartill ett land kan bringa sakerna, hvilket aförstår att skydda sina näringar. (STRIDEN RON