Aftonbladet – 13 januari 1870, sida 2

mannen, Han är timmerhuggare och jordbruksarbetare mycket mer än trädgårdsmär: stare. Ännu återstår att omtala en inrättning af sundhetskommissionen, som ej är den minst nya eller minst nyttiga. Det är det så, kaljade Soldiers home, Soldatens hem. Andamålet med dessa inrättningar, som äro till hälften sjukhus till hälften herbergen, var att mottaga de afskedade soldaterna vid utgåendet rån regementet eller sjukhuset. I dessa för honom anordnade fristäder fann den afskelade soldaten bostad, föda och alla de omsorger han behöfde. Man hjelpte honom att utfå sina betyg och sin sold. Var det åtsärder att taga, bref att skrifva, tog komnissionen hela besväret på sigoch soldaten unde utan trassel och bråk återvända hem. Man vakade för honom. Om han var utan illgångar, betalade man hans hemresa och sat honom äfven i fall af behof snygga och varma kläder, För att skydda de afskedade soldaterna för stadens faror och sysslolöshetens frestelser, samlade kommissionens agenter i Washington alla de afskedade och afsände dem på jernvägen, åtföljda af en konduktör, som ledsagade dem ända till den stat der de hade sitt bem. Kommissionen inrättade fyratio sådana asyler, ifrån Washington ända Brownsville i Texas; man mottog der i medeltal 2300 gäster i dygnet och utdelade der 4,500,000 rationer. Ehuru jag endast gitvit ett ofullständigt begrepp om allt som i Förenta Staterna göres för soldatens välbefinnande och bevarandet af hans helsa, hoppas jag dock ha sagt nog för att man ej skall för öfverdritt beskylla skriftställare, hvilka, i likhet med doktor Evans i hans intressanta arbete om the sanitary commission, försäkra, att det amerikanska systemet räddat mer än hundratusen menniskors lif. Men detta är ej allt. Förenta Staternas krig har födt en ny anda som, i min tanke, helt säkert skall sprida sig till alla folk. Man talar mycket om den franska patriotismen. Jag känner visserligen ingenting beundransvärdare än våra soldaters mod inför fienden och den resignation hvarmed de gå döden till mötes. Men när soldaten uppoffrar sig, har då det land för hvilket han strider ingenting att göra? På Krim och i Italien ser jag visserligen wåra soldaters bjeltemod, men fäderneslandet, hvar är det? Hvem representerar det vid den sårades eller döendes läger? I Amerika deremot proklamersr man redan från första ögonblicket, att hela folket anser soldaten som ben af sina ben och kött af sitt kött. Man vill att han i hvarje ögonblick, i lägret eller på lasarettet, skall känna att hans medborgares kärlek omgifver och beskyddar honom. Fäderneslandet vakar, osynligt närvarande, öfver honom. Och här är orsaken att söka till den nya karakteren hos dessa republikanska armeer. En million män ha stridt under fyra år, och soldatandan har aldrig visat sig i ett enda regemente. Också har verlden aldrig sett ett skådespel jemförligt med Potomacarmens upplösning vären 1865. Tvåhundratusen man, i två dagar defilerande förbi den nye presidenten, nedlade fradtigt sina gevär och återvände till sina hem för att återtaga sina yrken såsom de vid krigets början lemnat dem. Öfversten blef åter advokat eller handelsbetjent. löjtnanten skräddare eller skomakare. Man gaf dem hvarken ordnar, pensioner eller titlar: de förde endast med sig minnet af uppfylld pligt. I farans ögonblick hade mar underkastat sig alla disciplinens lordringar alla krigets lidanden; man hade förblifvit medborgare, man hade bevarat republikens heder. Understödd af hela landets ansträngningar, slutades kampen utan diktatur.