Aftonbladet – 13 januari 1870, sida 2

min själ inte bry mig ett fnask om att nga herrn hoppar i galen tunna och gör sig olycklig på affärden! Hvad är det nu egentligen Stina bråkar om, och hvad hade då den der märkvärdigt hederliga fru Karlson att säga om Starkens? frågade Nicke, som inte kunde förneka för sig sjelf att han kände sig både litet nyfiken och litet orolig. Jag bråkar visst inte, för unga herrn ska gerna för mig få gifta sig med hundturkens dotter, om han vill... jag tänker i alla fall inte bli slängtrasa åt någon unghätta här i huset. Gud ske lof! jag kan nog få plats för både mig och min byrå! Men det sa fru Karlson, att di der Starkens ä fasligt illa kända i hela trakten der di bor, och -herrn lär vara en riktig omenniska, som har slagit ihjäl inte mindre än sex drängar på tio är, fast han gudbevars har godt om pengar, och fast di aldrig har fått något bevis pån! Och frun byter om pigor hvart fjerdedels år och ett par stycken deremellan, och dottern lär vara ett riktigt ovåligt stycke, som bara klär sig och spelar pijano och läser romaner dan i ända, och som nu haft kurtiser både här och der i vråarne, ända sen hon var lilla ungen! Och en son har di som härom året rymde te Armerika och tog med sig inte mindre än en hel kista pengar ifran fadern, och nu lär han ha slagit sig på något negerslafveri derute, säger de som har sett en! Och kan unga herrn tänka sig att i fjol så gjorde Starken ett fasligt kalas för en förskräcklig massa med folk, för der lär ha varit både grefvar och baroner och. grosshandlare med, och då så — ja tvy för tjufven! jag vet inte om jag kan tala omet utan att det qväljer mig! Nå, så låt bli det dål sade Nicke allt mer och mer förargad. i (Forts.)