Aftonbladet – 12 januari 1870, sida 3

penbarande sig både i personligheterna och i vissa situationer; att denna humor understundom kännes något väl tysk, d. v. s. litet tung, bör medgifvas, men detta afhjelpes till stor del genom det lätta, fina och lifliga spelet, som gör att man halkar lätt och ledigt öfver de tyngre germanismerna. Vi skulle för ingen del vilja se detta stycke gifvet af en medelmåttig skådespelaretrupp, ja knappt af goda tyska skådespelare. Af de spelande var det isynnerhet hr F. Deland såsom den humoristiske bleckslagaren Hänselmeier och hr K. Almlöf såsom hans svåger den adlade köpmannen Rohrbeck, hvilka utmärkte sig. Hr Almlöf löste här den icke lätta uppgiften att trots de förändringar Rohrbecks sinnelag undergick låta det vara klart, att det dock är samma personlighet som i första akten. Detsamma kan icke till follo sägas om fru Almlöf såsom den af högfärd förvridna fru Rohrbeck, ehuru äfven hennes spel var mycket törtjenstfullt. Måhända gick utstofferingen och kråmandet i tredje och fjerde akterna litet för långt, för att kunna göra det fullt påtagligt, att det kan vara samma personlighet som i första och sista akterna. Fröken Lindqvist spelar med mycken liflighet och naivitet den ena af döttrarne, den käcka och lefnadsglada Julie. Alla öfriga roller gåfvos särdeles väl. Publiken gaf sin belåtenhet tillkänna genom lifliga applåder och inropningar.