Aftonbladet – 12 januari 1870, sida 2

1ienne två gånger, har samma åkomma ... ja! let har bestämdt gått alldeles för hastigt. Hur vet du om det gått hastigt eller lång;amt? frågade gradpasseraren,i det han knep Nicke i armen, hur vet du det? Det vet jag visserligen inte; men hvad jag leremot vet är att ni militärer ä som att ända eld i krat, när det gäller kärlek. Ni inser det höra till uniformen. Aj fan! nyps lå inte! Jag hade lust att nypa dig ännu värre, lerför att du kan anse mig höra till de vaniga militärsnobbarne som bli kära i hvarenda kjortel de se. Deras kärlek vill jag nte ge många styfver för... men ser du, min leremot ...n Ja, hvarför skall den vara annorlunda äd alla de andras? frågade Nicke, hvarför skall den vara bättre? Hvarför? Derför att den är det! Derför att jag inte är någon bortskämd uniformssprätt, jag har blifvit militär af böjelse för militärståndet, och för att tjena mitt land; men inte för att så spöka ut mig. Derför slutligen att Clara är min barndomsflamma, den enda jag nånsin haft, och den enda jag nånsin skall fål Åh, gudbevars, så poetiskt! Och hon är naturligtvis tvungen att besvara din kärlek, konars är hon väl rakt olycklig; och om nåon annan skulle understå sig att titta på enne, så ränner du väl värjan igenom den stackaren! Åhnej! svarade kusinen skrattande, så mordisk är jag väl inte utaf mig. Men det beror i-alla fall på hvem det är,, tillade han allvarsammare, ty inte må du tro att jag viker för hvem som helst. Nog vet jag att Clara är beundrad och fjäsad och det måste så jä vara, så vacker och så bebaglig som är; men jag vet också att hun har ett