städse skämda och förpestade luft, mot lätta, sunda och luktlösa byggnader. Denna fulländade ventilation har gjort det möjligt, att man kunnat mottaga ända till 3000 sjuka i ett lasarett, utan att ett sådant hopande medfört den minsta olägenhet. Enkelheten i dessa lasaretters byggnad har äfven gjort, att man kunnat öfverdraga Amerika med sjukhus uppförda på några månader och tillräckligt stora att rymma 90.000 sjuka. Den industri, som vi endast använda för att förstöra menniskolif, har på andra sidan Atlanten bjelpt till att bevara dem. Också är det ej utan en rättmätig stolthet som öfverfältläkaren vid Förenta Staternas arm, doktor Joseph Barnes, doktor Hammonds efterträdare, nedskrifvit följande rader: Det ges intet exempel i verldens historia på ett så ofantligt system af lasaretter skapade på så kort tid. Aldrig ha fältlasarett varit mindre öfverfylda eller så frikostigt utrustade. Från andra nationers skilja de sig deruti, att de voro stälda under läkarnes order. I stället för att i spetsen förinrättningar, afsedda för de sjukas och sårades vård, sätta officerare, af hvilka man, trots alla öfriga förtjenster, ej kunde vänta en fullkomlig kännedom om helsovårdens fordringar, och som med de bästa afsigter i verlden skulle kunnat lägga allvarsamma hinder i vägen för hennes verksamhet, såsom händelsen var på Krim, ville vår regering, klokare förfarande, göra läkaren till chef för sjukhuset. Då hon sålunda pålade honom ansvaret för resultaterna af hans ledning, vägrade hon honom ingenting, som kunde göra dessa resultat gynsamma. Läkarkåren kan med stolthet hänvisa på resultaterna af detta liberala handlingssätt. Aldrig har i verldens historia dödligheten på sjukhusen varit så ringa, aldrig ha dylika inrättningar så fullkomligt undgått de sjukdomar som vanligen uppstå i deras omrets. BITER