Aftonbladet – 10 januari 1870, sida 2

se att hennes hals och nacke öfvergjötos a: den allra friskaste rodnad, mycket vackrare än aftonrodnaden uppe i månskensluften. Nå, Clara, hördes i detsamma fru Starks stämma, skall du inte gå ut och ta emot din kusin Edvard! Jo... jag... jag hörde inte... jag tyckte... svarade Clara, i det hon reste upp hufvudet och såg förlägen ut, jag var inte säker på att det var han! Och dermed gick hon ut i salen, lemnande Nicke Hult, ett rof för en oro och en förstämning, som visst icke minskades, när bon efter ett ögonblick åter inkom i sällskap med en ung man, klädd i gradpasserareuniform, och lång, vacker och ståtlig som en riktig Apollo. Nicke Hult kände ett styng i bjertat. En kusin som såg så ut och bar en sådan drägt; det hade han icke väntat sig. Den unge gradpasseraren gick helt obesväradt fram och helsade på fru Stark, som med tydligt välbehag räckte honom handen att kyssa... sedan helsade han på de öfriga damerna, och slutligen presenterade Clara honom för Nicke som sin kusin Edvard Stark, gradpasserare på Första gardet. Mjuka tjenare, herr kunglig sekter! sade Edvard i det han skakade Nickes hand, men om jag inte misstar mig, så ha vi träffats förut! Det kan jag verkligen inte påminna mig, svarade Nicke temligen snäft, jag vet inte att jag förut har haft den äran. Jo, tänk efter bara! Fast jag inte då hade den här drägten på mig ännu. Det var i Upsala. Kunglig sektern skulle just bege sig af derifrån, när jag kom dit för att ta studenten. Det var på en sexa på Eklundshof. Mins inte kunvglig sektern den der sexan för docenten Lund ?