Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 3

i bevisade underrättelser, anhölls hörn i Dove och engelska regeringen lät — visserligen I officielt etleverera henne, men deremot narr: henne ombord på ett fartyg, som förde henne til en tjugutvåårig fångenskap i eh usel håla i Kjö I benhavn, en fangenskap, hvilkens historia ma: bej kan läsa utan den MNfligaste beundran fö I det oskyldiga offret samt afsky för henne Tlågsinnade förföljare, bland hvilka priset na fturligtvis tillkommer en qvinna, Fredrik TIT: gemena, tyska hustra Sofia Amalia, som äf. dT ven under sonens, Kristian V:s, regering had nog makt att, ända till sin död (1685), pin: I den fångna martyren, hvilken först derefte frigafs och sedan framlefde sina återståend dagar på Laaland, der hon 1698 dog i e lålder af 77 år. .. Under denna sin fångenskapi Blaataarn ned. I skrefLeonora Christina, för sina barns skull I detta Jammers Minde, hvilket efter henne dödaf enbland döttrarna öfversändes till yngst sonen, Leo Ulfeldt, som i habsburgarnes tjens uppsteg till höga äreställen. TI hans ättlin gars ego har manuskriptet sedan stannat Den siste manlige descendenten af Ulfeldt stam var MariaTheresias hofoch statskan sler; af hans tvenne döttrar blef en gift me grefve Georg Chr. Waldstein, och deras son son, österrikiske geheimerådet m. m. grefv Johan Waldstein Wartemberg är nu del märkvärdiga originalhandskriftens egare. ett tyskt förord redogör han för dessa slägtskapsförbållanden och nämner att tanken på handskriftens utgifvande uppstod under e1 vistelse år 1858 på Fyen, der han besökt sina danska förfäders gratvar i Kverndrop: Kyrka ej långt från slottet Egeskov. Utgifvandet har besörjts af assistentens vic Kjöbenhavns universitetsbibliotek, hr Sophus Birket Smiths skickliga hand. Hr Smitt har försett verket med en mycket upplysande inledning och ett stort antal noter. Boker ledsagas af ett präktigt porträtt i litograf af; Leorcora Christina. retve Waldstein. som bidragit till kostnaderna för arbetets utgifvande, hade beredvilligt medgifvit, att ett honom tillhörigt originalporträtt af Leonora Christina fördes till Kjöbenhavn, der nu samlingarna på Rosenborg förvara en kopia, utförd af A. Dorph; sålunda har man satts i stånd att öka bokens värde med den karakteristiska bild af denolyckliga författarinnan, som jemte en afbildning af det gamla Kjöbenhavns slott med Blaataarn pryder det i många hänseenden så intressanta arbetet. Med full rätt säger den kunnige utgifvaren, att detsamma — om än ej synnerligen upplysande för Danmarks politiska — dock är af ej ringa vigt för kulturens och sedernas historia, som det på mångfaldigt sätt belyser, dels genom det som utgör sjelfva berättelsens kärna, dels genom en mängd här och der ioströdda drag; men framförallt har det en utomordentlig betydelse för författarinnans egen personliga historia och såsom bidrag till hennes karakteristik. Det framställer en föga känd del af hennes lefnad med en sådan åskådlighet, som om vi såge den för våra ögon, och gifver den sannaste och fylligaste bild af hela hennes andliga personlighet, Det är särdeles från två sidor man här lärer känna henne: dels som en kraftfull qvinna som, stark i tron på Gud och i sitt rena samvete, aldrig förtviflar under olycksbördan; dels som fin iakttagare, hvilken ingenting undgår, som genomskådar menniskor på ett sätt, som endast för ett genomträngande förstånd i förbindelse med stor erfarenhet och ovanlig bildning är möjligt. I det hela kan sägas, att det ej är någon al hennes förstånds och hjertas egenskaper, som ej här tydligt framträder. Och med all rätt anmärker utg. att det ej är den minsta glädje, denna bok skänker läsaren, att den totalbild, som springer fram ur de spridda dragen, är så stor, skön och ädel, att äfven de högsta förväntningar i detta hänseende ej svikas. Hvad de formella egenskaperna angår, såsom stil och språkbehandling, säger utgifvaren, som ostridigt är befogad att derom dömå, att hon äfven häri visar sig sin samtid mycket öfverlägsen, ci det att: hennes bok, från formens sida betraktad, otvifvelaktigt må kallas sjuttonde århundradets främsta, danska prosaverk. ! , Nordisk Conversationslexikon, indeholdende en almeenfattelig Förklaring over vigtige Navne, Gjenstande og Begreber. Anden Udgave, redigeret å C. J. Fogh, S. Heegaard og I. P. F. Königsfeldt. Kjöbenhavn, Forlagsbureanet. Det torde kanske ej vara onödigt att upplysa om, att detta verk icke inskränker sig till nordiska förhållanden,. utan har samma universella innehåll, som man väntar i ett konversationslexikon.. Första upplagan utgafs 1857—1863 af numera aflidne professor Ingerslev och har redan länge varit utsåldt. Brockhaus bekanta lexikon hade tjenat till förebild för detsamma. Denna omständighet vållade antagligen i ej ringa mån, att nordiska ämnen ej så, som önskligt varit, kommo till sin rätt. Ej blott denna brist, utan såvidt möjligt öfriga fel och oegentligheter, som i ett så omfattande arbete svårligen kunde undgås, vill den nya upplagans redaktion söka afbjelpa, hvarjemte naturligtvis behörigt afseende kommer att fästas å de under ett tiotal af år inträffade förän