Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 2

—— —— Ja, jag har lärt mig litet; men sedan jag började på att spela, så har det nästan inte blifvit något af Mera. Får jag försöka litet? Ofantligt gerna! Men man: får lof att vara stadig på handen och lätt på samma sång! Men det är då inte svårt, tillade icke, sedan han öfvertygat sig om att fruarna voro inbegripna i ett mycket djupsinnigt samtal om bästa sättet att laga kalops så att den blef både billig och god, det är lå inte svårt, när man har så små och och , mjuka händer som mamsell Stark! Åh, jag kan inte säga! skrattade Clara, se der, nu gjorde jag ett rysligt streck der Ippe i molnet! Hur ska jag nu bära mig NOJ Det är inte farligt! svarade Nicke, om bara mamsell Stark nu skrapar litet sakta pfter så jemnar det sig! Får jag kanske visa ?n Ja, för min hand, så får jag sel Nicke blet alldeles. utom sig. Hans medfödda blyghet gjorde att han tvekade en god stund, innan han vågade lägga sin temligen stora hand på den lilla mjuka handen, som förde knifven; men slutligen tog han mod till sig och skulle försöka. Knappt hadehan ikväl vidrört den lilla handen, förrän hans gen darrade så att knifven gjorde de allra pesattaste krumelurer deruppe i molnen, som skulle vara belysta af månen. Det är kanske bäst: att jag först öfvar nig litet på egen hand, sade Clara i det 10n drog undan handen, men det gjordes litet läftigt, jag vet icke egentligen af hvad orsak, ich derför hände det sig. icke bättre än att len hvassa, pennknifven ristade Nickes ena inger, och blodet började att droppa på japperet, så att det blef nästan aftonrodnad luften i stället för månsken. (Eorts,)