Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 2

Den nya ministören i Frankrike har i den ranska ej mindre än i den tyska och belgika pressen funnit ett mycket gynsamt belömande. De flesta tidningarne anse henne ör den bästa möjliga, som under sakernas wuvarande förhållanden och med lagstiftande kärens nuvarande sammansättning kunde erhållas. Hennes ledande män, säga de, inifva förtroende genom sin sjelfständiga ställing, sin karakter och sina föregåenden, och nan är öfvertygad om deras fasta vilja att welt och hållt undanrödja det personliga tyrelsesättet och återinföra det parlamenariska. Så Journal des Debåts, Presse, Lijert, Constitutionnel m. fl. af de franska. Det oya kabinettet., säger Debats, skall blifva helsadt af landets sympatier, och vi önska ör vår del på det lifligaste att endast behöfva gna det bifall Ej fullt så obetingadt är Sigcles bifall. Erinrande, att det nya kabinettet är resultatet af en fusion mellan de båda centrerna och att en fusion alltid innebär eftergifter från endera eller båda sidorna, uttrycker hon sin farhåga, att det är det liberalare programmet som vid denna kompromiss fått sitta emellan. Tidningen yrkar fortfarande på en upplösning af kammaren, för att erhålla en majoritet, som verkligt representerar landets opinion. Denb enda betydelse ministörens bildande harivåra ögom, säger hon, är, att det gör valmänpnens snara sammänkallände oundvikligt. Detta sammankallande skall ge upphof åt verkliga politiska händelser. Nästa val skola för kejsardömet blifva hvad 1827 års val voro för föstaurationen: de skola tvinga det att välja mellan en minister Favre-Picard och en minister Rouher-Polignac. I Independahee yttrar: Det är för denna ministör, Ollivier genast skulle bestämt sig, om han förmått riktigt och fullständigt uppfatta ställningen, i stället för att först efter en serie af olyckliga svängningar mot höfärd som gifvit bans moraliska anseende en ård stöt och visat måttet af hans politiska konseqvens, tillgripa denva utväg, Det är emedan han ej i tid insett detta som Ollivier, om hah än ger det nya kabinettet sitt namn, dock ej är dess själ eller verklige chef. Han skall mindre vara dess.ledare i konseljen än dess advokat i kammaren, der hans obestridliga makt öfver ordet skall kunna öra goda tjenster. Och det är just emean hans inflytande der ej skall bli det herrskande, emedan det tvärtom der, skall hållas i tygeln och beherrskas af viljor, som mindre än hans äro böjda för underhandlingar, undfallenheter och återgåenden, som vi anse det under hans auspicier bildade kabinettet för det bästa som nu kunde bildas. Icke som skulle vi gå ända derhän, att vi deruti se det sista uttrycket af hvad ställningen; fordrar och Frankrike väntar. Långt derifrån. Men såsom denna minister är sammansatt, kan hon åtminstone utföra det första arbetet och leda nationen på det första stadiet af frihetens återställande. Lyckas hon dermed, och vi tro att hon har både förmåga och vilja dertill; återger -hon landet