Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 2

fruktade nu ingenting högre än att det skulle bli vira af och att han skulle bli fjerde man. IV. Men den gången var lyckan Nicke Hult huld; om en liten stund anlände nemligen kamrer Pipelin, som tydligen tillika med mantalskommissarien var påräknvad för att vifvå sällskapet en mera byråkratisk prägel, och med honom följde hans fru, som ännu cke tycktes ha. hemtat sig från sin rörelse tta dar förut. Hon började nemligen gråta så snart hon fick se kusin Stark, hvilket föranledde denne att med en af de vanliga skrattåskorna förklara att han icke var näson pepparrot, om han också sålde pepparrotskött. Och dervid .dunkade han Nicke i ryggen, så attdenne höll på att mista andan, medan de andra skrattade och Pipelin snöt sig med en trumpetstöt, värre än någonsin. En liten stund derefter anlände de nygifta, och nu blef ett fasligt gratulerande, och en nassa mer: och mindre qvicka och grofkorriga anspelningar öfver utgblifvandet. Unga run räddade sig in till damerna i förmaket, ch Stark lade genast beslag på den nygifte nannen, som han: släpade med sig till punsehbordet. . Nå, morjens du, spoling,, ropade han och lingade med Honom så att punschen stänkte tver. på fracken, hur känns det att vara ift? Hvasa? Hett som fanken i början, kan ag tänka ? Åh, kära farbror, svarade den unge äkta nannen med blaseradt utseende, man råkar tt ha varit med litet, ska jag säga! Det 3 inte något nytt för en sådan karl som agn Nenej!. du har allt lefvat som en hundurk, Min kära Fredrik ! 7