Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 2

forskande på sin man, som i detsamma slog sig ned vid ett af spelborden och började spela knekt med en at Starks bokhållare, det han temligen hörbart mumlade för sig sjelf: Ah, det der ;tjurandet ska jag vänja henhe af med, det kän hon lita pål De äldre herrarne började nu spela, och Nicke begaf 5 med damerna in i förmaket, på det högsta beundrad och afundad af kadetten, som nu tagit sig för att stödja salskakelugnen, och som rysligt gerna velat vara med derinne hos flickorna, om han bara vågat. Nicke hade en mängd små talanger, som gjorde honom särdeles välkommen i fruntimmerssällskap, och han fick nu tillfälle att lägga sina små färdigheter i dagen. Blanc annat gjorde han kortkonster, ritade blommor och kunde förfärdiga sotokromier. De vill säga, han svärtade en bit papper öfve ljuslågan och ritade sedan med en pennknil de allra små näpnaste landskap med månsken, så att det nästan liknade stålstick. Inom kort var han sysselsatt med ett sådant, och Clara lutade sitt blonda hufvud nästad emot hans för att se på arbetet, me. dan mamsellerna Ölander af förvåning nästan slukade sina näsdukar. Det der får kongl. sektern lof att lära mig! utropade Clara, sedan. hon en stund sett på Hur han skrapade med pennknifven å det sotade papperet, det är alldeles rysligt roligt om qvällarne när man inte har annat att göra! Är det mycket svårt? Åhnej! svarade Nicke lycklig och leende, i det han tittade upp på Clara med en blick, som skulle vara eldig, men som blef förvånad i stället, det är inte alls svårt, bara man är litet van att teckna, Brukar mamsell Stark. rita ? 6 ck