Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 2

litså inbringat 12,000 rdr. Dessutom har mycket nnan fisk, såsom flundra, kolja, hvittling med nera, fiskats och dels försälts till andra orter; dels nvändts för befolkningens behof. . Makrillfisket med vador har under hela somrmär en varit mycket klent och knappast inbringat nera än omkring 3000 rdr. Garnfisket var äfven betydligt och dörjefisket var endast omkring 4000 Östronfisket på denna kuststräcka har gifvit omkring 300 träd, som försålts till inrikes förbrukning å 12 rdr pr löst packadt träd. — Örebro folkbanks tredje qvartalsredogörelse för bankens tredje räkenskapsår (1 April (869—31 Mars 1870) visar, att omsättningen under dessa pio månader redan stigit till högre belopp, än under hela nästföregående bankåret. Då uppgingo nemligen inkomsternas och utrifternas sammanlagda belopp icke fullt till till 2 millioner; nu skjuta de, efter samma beräkning, ett stycke öfver 2 millioner, — En af de rymda Carlsborgarne gripen. Om hur härvid tillgick berättar Nerikes Allehanda följande: Natten till nyårsaftonen vid 1-tiden hördes buller från ett rum i öfra våningen hog hemmansbrukaren Jonas Larsson i Norra Mos i Kumla socken, Sjelf sjuklig och oförmögen att härvid göra något, uppmanar Larsson sin son Per Jonsson att tillse, hvaraf bullret orsakas. Denne väcker sin bror Åugust och knackar med en träklabb i taket till öfverrummet. Härpå får han till svar hojtningar och stampningår jemte löfte att mista lifvet om han vågar sig ut. Båda bröderna Jonsson begifva sig derpå, så fort de hinna kasta kläderna på sig, ut i förstugan och öppna dörren, dervid: tvenne personer försöka tränga sig in. 50nen Per söker att med tillhygget träffa den närmast stående personen i hufvudet, men denne böjer sig undan och mottager slaget på ryggtaflan. Den andre tjufven nedknuffas från trappan. Vid så starkt motstånd försöka tjufvarne springa sin väg, men båda bröderna sätta efter dem och upphinna den ene tjufven, hvilket förmår kamraten att vända om för att bjelpa den fasttagne. Nu framtaga banditerna hvar sin knif för att så mycket lättare komma lösa. Äldste sonen Persläpper sitt slagträ, för att få friare bänder att fråntaga dem knifvarne, hvilket ock lyckas med dex ene tjufven, ehuru Per dervid erhåller två knifhusg i ansigtet och några i händerna, hvarjemte hans pels blir sönderskuren på många ställen. Lyckligtvis äro dessa sår ej farliga, och i stället attnedslå hans mod sporra de honom fastmer till fotsatt kamp, hvarunder han först lyckas fasttaga den ene tjui-. ven, som öfverlemnas till brodren Awust för bevakning, och sedan vänder sig emot len andre, på hvilken han ock lyckas få bugt. Mer nu får den modige Pelle se sin fars bäst stå sjänd för en släda, och då blir han ifrig att -deu kan hjelpa tjufvarne att undkomma ifall de slipp lösa, hvarför han, då den först kullslagne tjufen just lyckas att slita sig från ung August, nidgas äppa ; den tjuf, som han sjelf fasthåller, ocl skyndar til åkdonet. Tjufvarne springa undan, nen den ene ifattköres och fasttages samt är nu picellfängelset i Örebro, och detta är — Per Fredrk Littorin. — Skall anstäldes derefter i alla småskigar och uthus i trakten, men likväl kunde ej tn andre påträffas. Måhända är också han en frrymd Carlsborgare, som med säkerhet blef sönterbiten i ett finger och troligen skadad i den ensarmleden under bataljen -om knifven. Han efterbrskas i bygden, och äfven nattetid bevakas för lans räkning de allmänna vägarne. Derjemte eftelyses han i länskungörelserna. Till det omnämnda åkdonet, som Yr stående på utfartsvägen från hemmanet, hade tifvarne nedfört hvad de öfverkommit i öfre våingen. Derifrån fingo de emellertid ingenting 1er med sig än en privatbankssedel å 5 rdr, somförsvann med den löpande tjufven, hvars spårande omöjliggjordes genom starkt snöande och regnade på morgonen efter stöldens föröfvande,