Aftonbladet – 3 januari 1870, sida 2

nåhända saknar medel att bestrida dem. Litet hejd och måtta i afseende på statens vidrag för jernvägsbyggnader är framförallt utt rekommendera. . . Inorb, det politiska området har det förlutna året icke i vårt länd företett . några synnerligen märkliga tilldrageiser. De steg vå reformernas bana, som blifvit uttagna, iro icke af någon synnerlig betydenhet. Jemkningen af den kommunala rösträtten i städerna har till någon liten del undant de i detta afseende öfverklagade missrhålländenä. Den nya författningen om sngvar för densbm träder till eller utsprider villfarande lära, är ett litet steg på dör rex igiösa fördragsamhetens bana. Deremot har nan att beklaga, att regeringen till ovissa iden öfverlemnat den af riksdagen jemväl antagna vida vigtigare författningen om främmande kristna trosbekännare och deras religionsöfning, och att ännu vid den sista riksdagen den stora frågan om försvarsväsendets ordnande ej kunde föras ett enda steg framåt. Det förflutna året har sett den nya nå: tionalrepresentationens första iegislaturperiod gå till ända och nya val till andra kammären förrättas. 1869 års riksdag bekräftade hvad redan de båda föregående hade gitvit vid handen, ätt hvad män än må säga derom, att andan i Sveriges regefingsiörm ej blifvit genom representationsreformen förändrad, så Hafva likväl numera folkmakt och konungamakt komniit till hvarandra i en helt annan ställning än tillförene, och att det icke är den förra som förlorat på förändrinen. De förrättade valen sända till riksdagen en till hälften ny uppsattbibg af andrå kammearens ledamöter. :Frånvaron i varv länd af några sådana frågor, som bilda skarpt åtskilda och begränsade politiska partier, till hvilka hvarje offentlig man och i första rummet hvarje medlem af folkrepresentationen måste sluta sig, gör det omöjligt att gruppera de valda och öfver valresultaten uppställa någrä sådana kalkyler, som i andra länder äro vavliga. Män bar här i afseende på en stor mängd representanters biit: vande hållning icke något annat att stödja sig vid än gissningar, grundande sig på de valdes samhällsställning. För det politiska lifvet har en stor mängd ibland detn allt bittills varit främmande. . . Till det förflutna årets företeelser här i landet på det politiskt-sociala området höra slutligen de talrika folkmöten, som hållits i nästan all: delar af riket; Såsom yttringar af ett vaknande intresse för allmänna angelägenheter sakna de icke sin. betydelse, och man bör hoppas, att de skola föra det goda med sig, att de vänja ett allt större och större antal af befolkningen att tänka och yttra sig öfver allmänna angelägenheter. Något praktiskt värde med hänsyn till främjande af de samhällsfrågors lösning, rörande hvilka mötena i allmänhet opinerat, kan man deremot näppeligen tillerkänna dem; ty de hafva genom mängden och omfattningen af sina resolutioner gilvit alltför påtagliga bevis på, att de uttalade åsigterna icke kunnat grunda sig på någon verklig pröfning och något moget omdöme. Lyckligtvis ha vi på sista tiden förnummit en reaktion mot detta gagnlösa opinerande en gros, i det ett och annat folkmöte upptagit till pröfning och gjort till föremål för en verklig öfverläggning ett mindre antal frågor af den beskaffenhet, att insigter och erfarenhet med afseende å dem kunnat hos de församlade förutsättas. Går det vidare på denna väg, skall den ifrågavarande, under det förflutna året så allmänt i bruk konma formen för uttalanden af tänkesätt och åsigter, som lefva och röra sig i na sig all djupa leder, ef1 ter hand tillvinna sig alltmer och mer afseende och blifva af stor betydelse för vårt offentliga lif. Vi böra slutligen icke hoderlåta att erinra om det bildningens frö, som blifvit nedlagdt i vår hufvudstad genom det af Högskoleföreningen tagna initiativ till upprättande af ett tt universitet härstädes, Det är blott ått inska, det man icke nu ånyo, likasom stadsullmäktige efter den ansatts de gjorde i amma syfte genom subskriptionen till Decemerfonden, må lemna saken att gå cpå Guds örsyn, hvilket visserligen må vara fromt och örtröstansfullt, men måhända icke förer till let åsyftade målet så snart som önskligt öre. Det är en klokhetsregel som säger, utt man bör smida medan jernet är varmt. Vi tillåta oss uttala en förhoppning, att de om i denna sak äro vederbörande, må lägga lenna regel på hjertat. BERNINIS Utnämningar, förordnanden och afked. K. M:t har den 22 sistl. Dec. utämnt och färardnat vid landtförsvarsdenar