Aftonbladet – 31 december 1869, sida 3

sorg, då han med förfäran såg i hvilket till. stånd hon befann sig. Det gafs stunder då hennes förstånd förvirrades. Denna qvinna, ärad, älskad, på hvars leende en hel familjs lycka och trefnad berodde, stod vid vansinnets afgrund. Hon fattade icke den försoning som låg i vedergällningen af det obevekliga ödet, som på jorden redan gått i fullbordan, ehuru hon enligt sin tro väntat den först af den domare, som skall en gång döma alla. Hon såg blott sin skuld, hon sjönk ned med den tanken att hennes hand varit hans verktyg, hon betraktade sig såsom barnamörderska. Liksom alltid, när hos menniskan uppstår tanken på att förkorta sitt lif, outhärdligheten af det närvarande tillståndet står framför hennes öga och förnekar den sorgfyllda själev hvarje förhoppning, så kunde icke heller hon inose att endast genom barnets död den inre heligheten i hennes äktenskap, den våldförda lagen kunde återställas, kon kände blott att hon i medvetande af sitt dubbla brott icke kunde, icke ville lefva tillsammans med sin man och sina barn. Tanken mognade fort inom henne, ingen annan fick jemte den plats i hennes själ. Hon sökte så mycket hon kunde undandraga sig alla samtal, hon satt stirrande och funderade, hon kände sig öfvergifven af Gud och menniskor. Men hur litet var hon detta! Två ögon betraktade henne med än större ömhet än någonsin, hennes mans. Enkla rena naturer kunna ofta liksom genom en divination kasta en blick in i andras själslif, också kom den tanken så hastigt öfver honom, att för att tillintetgöra en så klar själ som Sylvias måste en helt annan psykologisk anledning dertill finnas än den förlust, som de gemensamt skulle bära. Det smärtade honom. att hon drog sig undan för honom, han försökte förmå henne att omtala sina lidanden. Understundom vände hon sig till honom med tårfyllda ögon liksom plötsligt fattad af ett beslut, men ögonblicket derpå drog hon sig bäfvande tillbaka för bekännelsen. Skulle hon störa friden äfven för honom? Hon uppfattade nu hans godhet, hans trohet, hans heder bättre än någonsin, men också outhärdligare sin egen ovärdighet, hon ville ha ett slut härpå. Fjorton dagar hade förflutit efter gossens