Aftonbladet – 28 december 1869, sida 3

lemnad i byn nära slottet; han hade jus varit och lyft sin pension. Baronen oci Sylvia väntade paret på slottsterrassen met stor nyfikenhet och helsningen var högst karakteristisk. Riddar Siegwart steg uppföl trappan med oförlikneligt stel värdighet, der dåliga rocken kunde ej på något sätt minska hans förnäma hållning. Lo rippade uppför trappstegen bredvid honom, klädd i en nytvättad kattunsklädning. De gyllene lockarne fladdrade kring hennes genom rörelsen glödande kinder, den grofva halmhatten, som var omvirad med en krans af vilda blommor, hängde på hennes arm. Riddaren bugade sig något förlägen, militäriskt och högtidligt för Sylvia, kyssande hennes hand och sedan skakade baronen hand med honom på sitt hjertliga vis. Adelgunda Sophia von Felseck deremot blef vid anblicken af den unga vackra slottsfrun liksom fastväxt under flera sekunder, derpå fattades flickan plötsligt a ett rus af förtjusning och störtade sig med ett jublande skri till hennes bröst. Sylvia tryckte bårdt med handen mot sitt hjerta, hennes dom var fälld, hon uppoffrade sig. Hon slöt den unga flickan med innerlighet till sig, medan hennes tårar föllo ned på de blonda lockarna. S:t Christophorus-dagen kom för Sylvia mycket fort, liksom allt som vi frukta. Hon ville ej återse grefven förr än han oupplösligen var bunden vid en annan — hvarför skulle hon. träffa honom derförinnan? Hon gjorde sig ingen illusion vidare, hon hade afsagt sig honom, men hon allena visste hvad denna afsägelse kostade. Dock ju mer hon led, desto såmvetsgrannåre uppfyllde hon, dertill en gång besluten, tånt Katinkas bön. Grefve Mex. skulle få se den unga flickan första gången vid tantens likkista, så val det föreskrifvet. Sylvia gick in i kapullet